Göteborgsposten – 21 februari 1860, sida 1

I detta land, fastän hvar och en i sin sfer ar I betar för påfven och emot Napoleon. Jesui fterna voro 1 söndags sysselsatta med att håll: Jen panegyrik öfver St. Ciro och låta de tro ende kyssa hans ben. Jag har hört prester (na i en provinsstad skildra den antipåfliga rö Irelsen som ett bemödande att införa kommu Inism och protestantism, fastän det torde var: Isvårt nog att visa någon föreningspunkt mel. lan dessa två ting. Protestanterna, säga de, ha bildat en församling i Florens och skulle vilja bilda en i Neapel. Kyrkan sof. ver icke, men det kejserliga förslaget vinner stort anklang hos ett stort antal lekmän och äfven hos några prester. Jag har haft tillfälle att känna begge klasserna på pulsen. Påtven och kongressen har, som jag nämnt, blifvit öfversatt på italienska, blifvit tryckt och mycket spridd här i landet — naturligtvis i hemlighet. Det intresse den väckte var så stort att man dessutom tog afskrifter af de otillräckliga tryckta exemplaren och lät cirkulera i provinserna. Alla här sucka under prestväldets odrägliga ok, och alla bedja om befrielse derifrån. Kejsarens bref till påfven har också blifvit öfversatt och tryckt i Neapel. Om reformer och förändringar har jag endast den gamla historien att förtälja. Man väntar och hoppas icke något mera. En genomgripande ministerförändring var, som jag tror, i fråga, men dylikt betyder ingenting här i landet. Det blir blott en ny omsättning af dockor, som måste följa dessa principer, hvilka den nu regerande familjen aldrig kommer att öfvergifva. Söndagen den 29, årsdagen af konstitutionens utfärdande, förtlöt tyst och stilla. Jag tillskrifver detta icke någon likgiltighet utan försigtighet och föresats. Polisen fick icke den ringaste anledning att uppträda; dagen var vacker och Villa Reale var full af promenerande i högtidsdrägter. Carnavala, en tjock figur, fördes genom gatorna. Teatrarna voro öppna alltifrån middagen, och en i förhållandena oinvigd eller en satiriker skulle ha sagt: hvad neapolitanarne äro lyckliga? I folkmassan mötte jag många skrattande och pratande, som jag visste vara ifrigtsysselsatta med att arbeta för sitt lands befrielse — och kanske hade många andra, som sågo lika glada och tanklösa ut, samma planer. Hvad angår Sicilien, kan jag berätta att arresteringar alltjemt förekomma både i Palermo och Messina tör verkliga eller misstänkta politiska förbrytelser. De arresterade äro af medelklassen; i Messina ha sexton häktats på fjorton dagar. Polisdirektören, signor Maniscalco, har bortlagt sin moderation och blifvit en vanlig neapolitansk polisagent. Samma korrespondent ytirar om polisdirektören i Neapel signor Ajossas nya cirkulär till polisintendenterna i provinserna: Hvad som mest utmärker detta ovanliga dokument är att det förklaras blott misstanka för misshagliga politiska tänkesätt såsom en tillräcklig anledning till arrestering och uppmanar polisintendenterna att genom km OS OO ÖL — (Å CERN