Göteborgsposten – 20 februari 1860, sida 1

se och Norge vexla här-ord och inga visor ned hvarandra, men Svenson och Norman, såsom de numera kallas, dränka sina tvistigeter 1 bålens djup, och revisionen, den allvarsamma saken, blir alltid uppskjuten till en lag som aldrig kommer. Afven Finland är fta före. Man håller vackra tal om dufvan, som hålles fast i örnens klor, och fennomanerna tala lika vackert igen, med sin godmoliga brytning och stundom med tårar i ögonen, om vårt land, vårt land, såsom vore det en bortröfvad, men dock i alla öden lika trogen ilskarinna. Här förekommer naturligtvis Herman med sin vackra deklamation och Marcus vill gerna ha fram sin nordiska prägel och sitt kolossala omdöme. En berättar med stor talang pikanta historier från Bohuslän, cke så långa men roligare än författarinnans lerifrån, en annan talar ur skägget om rysiga spökerier, om blodoch mordhistorier, on tredje slår i folk dalkarlar, sjelf en stor sådan, en fjerde sjunger Bellmanssånger vid pianot, en femte har några splitter nya roligheter att meddela om kungliga teaterdirektionen 0. s. v. På senare tider har Gröna stusan med sig förenat diverse representanter af de fyra stånden och många gånger är hon en miniature ett Odon och en Blanche-fest. En treflig kurre bland dem kan säga qvickheter om pigmarknaden och gurkorna i Westerås han kan tillochmed tala latin som en häst Man kan tänka sig att det råder skämt och munterhet i talen och samspråket här. Sar kasmen och pikarne äro väl ofta i angrepp på egenkärleken, men blir den senare händel: sevis alltförmycket sårad, så är man tillhands att genast bota den med en skrattsalfva och så går den nog sin väg. Man skulle kunna säga mycket mer för och kanske ännu mel emot Gröna stugan. Den är en god ide, hvars realisation kanske icke är så. Detta är dock menskligt, vore det tillika humant, så vore det bättre. Att vara dess medlem är emel lertid ett, om också nu mer obetydligt, skilje mynt, som gäller bra för mången på fåfän gans marknad. Det är kallt, det är fasligt kallt och der för omöjligt att vara ute i verlden och få ve ta nyheter. B. P.