Göteborgsposten – 20 februari 1860, sida 1

RTR EAA — OR jag skall verkställa dina befallningar, hvilka de än må vara... Jag vet, tillade han och betraktade honom med häpnad och förskräckelse, jag vet att jag fallit i händerna på en ond ande! Han har i flere år hållit mig bunden i den ensliga kojan i dalen . . . och nu kommer han för att återfordra mig! — Det är mycket möjligt! — Men jag måste blifva öfvertygad derom! Jag vill ej längre sväfva i tvifvel! Om ock mina öron skulle springa sönder vid detta ljud, utmanar jag dig dock att uttala namnet på... — Mary Franklin! — Det är djefvulen sjelf! utbrast Will. Jag är således fångad! — Genom din egen förskräckelse, enfaldige! Jag är dödlig liksom du! Uslingen utsträckte skakad handen, för att röra vid renegaten, liksom för att öfvertyga sig om verkligheten. — Det är sannt! . . . det är sannt! sade han. — Följ mig nu in, efter du så önskar! Om Miran-Hafaz vill se dig, så skall jag föra dig in i hans rum, i annat fall måste du genast aflägsna dig. — Medgifves. Ni tänker väl icke bedraga mig?