Göteborgsposten – 17 februari 1860, sida 2

Åhnej, Will, genmälte inspektoren; och för att bevisa er, att ert eget beteende föranledt sir William att handla på detta sätt emot er, vill jag säga cr, att han befallt mig utbetala åt er ett års lön, då ni återlemnar nycklarne. -— Hvem skall efterträda mig? Johnston skakade på hufvudet. Han visste det icke eller ville. åtminstone ej säga det. Inspektoren hade ej väl aflägsnat sig med sina följeslagare, förrän den fordne kaninvaktaren sprang upp från sin stol och barrikaderade innanför dörren till kojan. När han blifvit ensam, gaf han fritt lopp åt den så länge undertryckta vreden och for ut i förfärliga hotelser mot sin husbonde. Tyrann och dåre voro de mildaste epiteterna han begagnade. När de ällt längre skuggorna på golfvet bebådade solnedgången, började han göra sina tillredelset för flyttningen. Han nedtog från väggen en påse, som han fyllde med allehanda nödvändighetsartiklar. Derefter tände han en lampa och tillskrufvade omsorgsfullt fönsterluckorna, fastän det ännu var full dager. (Forts.)