Göteborgsposten – 15 februari 1860, sida 1

ER ÖVA MM mur, och det skulle, hvilket måhända är ännu vigtigare för Napoleon III, genom erhållandet af detta landskap, i en för det italienska nationalitetssträfvandet fruktansvärd grad stärka sitt inflytande på de italienska angelägenheterna. Det kunde då redan anse sig stå med ena foten i Italien och skulle sannolikt veta att bättre begagna sig af sin ställning än det blinda och trotsiga Österrike. Hvad sjelfva det ifrågavarande landet deremot angår, så utgör dess område icke mer än sextio qvadratmil, och ehuru, såsom ofvanför är nämndt, det ijemförelse med Savoyen kan anses Bom fruktbart, är det genomskuret af alltför betydliga alpgrenar, för att dess produkter, hvilka hufvudsakligen utgöras af olja, vin och silke, skulle bli af synnerlig betydelse. Grefskapet har 125,000 innebyggare, och den för sin sköna belägenhet och helsoåterställande kraft berömda staden Nizza 45,000 innevånare, inberäknadt främlingarna. Denna stad, fordom benämnd Nicaea, grundlades trehundrade år före Kristi födelse af Massilia, det nuvarande Marseille, hvilket sjelf var en grekisk koloni. Den blef beroende af sin moderstad ända till dess kejsar Augustus underordnade den Cemellenninum -en romersk stad, hvars ruiner ännu ses i grannskapet af Nizza. År 584 kom denna stad under konung Childeberts af Austrasien välde, och det lydde under huset Arragonien och huset Anjou från den tiden ända till 1388, då befolkningen, uttröttad af de ständiga strider, hvari den sednare dynastien var invecklad, underkastade sig grefvarna af Savoyen. Nizza blef derefter oafbrutet tillhörigt denna dynasti till 1796, då det införlifvades i den franska republiken, för att år 1814 åter tillfalla huset Savoyen. Då staden Nizza år 1852 upphörde att vara frihamn, uppstod inom densamma starkt missnöje, och en af 10,000 personer undertecknad adress, hvari inlades protest mot denna åtgärd, blef tillställd den sardinska regeringen. Men om den franska styrelsen grundar några förhoppningar om Nizzas benägenhet för den ifrågasatta annexationen på denna omständighet, så torde den bedraga sig. Nizzas innevånare ha under de senare åren icke låtit öfverträffa sig af någon annan italiensk stads, i tillgifvenhet för Victor Euanuels person och Italiens sak. Och säkert skulle denne konung fördunkla sin ära i många italienska fosterlandsvänners ögon, om han lät förmå sig att köpa den franske kejsarens bistånd genom att till honom afstå ett italienskt land, bebodt af ett folk, hvars stolthet det är att !å kallas italienare. Ett sådant handlingssätt skulle stå i öppen strid mot denne furstes så ofta upprepade löften att göra hvarje offer för Italiens nationella oberoende. Den högsinte och hjeltemodige Garibaldi torde också vilja ha ett ord i laget, om Nizzas afträdande verkligen skulle komma i fråga. Han är född i Nizza och han skulle helt säkert göra allt hvad i hans förmåga stode, för att hindra det att blifva en kejserlig fransk stad. Det är icke att antaga att den sardinske ko