Göteborgsposten – 13 februari 1860, sida 1

Familjhemligheten.) Roman af J. F. Smith. — Tyst, karl! inföll Martin nu med en föraktlig ton; jag förvånas öfver att dina ord ej redan brärt upp din elaka tunga! Men du har alltid varit en dålig person! Renegaten betraktade förvånad den talande och lugnade sig genast. Han sökte synbarligen i sitt minne återkalla hvem han kunde vara. — Dumhufvud! mumlade han. — Dumhufvud! upprepade den gamle häftigt, ty detta ord hade upphetsat det retliga i hans ättiksura lynne. Ah! tror du inte, att jag känner dig? Jag var inte något dumhufvud för tjugufem år sedan, när jag slogs med dig och kastade omkull dig nåra sandhålan derborta på festen hos squire Harvey! Har du glömt, att kaptenen är en lika stor skurk som du sjelf? Stallknekten frammumlade med otydlig röst det öfriga af sina minnen. Vagnen hade rullat N (Forts. från N:o 1—4, 6—33).