Göteborgsposten – 11 februari 1860, sida 1

da, liknade små öar, som Skaparen låtit höjs sig ur sjön, för att göra menniskornas li lyckligt och för att pryda denna sköna de af jorden, men icke för att sprida elände och förödelse. Men vi skola taga en öfversigt a skeppen i hamnen. Jeddo är ännu icke öpp nadt för andra nationers handel och derfö ses icke mänga fremmande köpmansskepp här men jag räknade nio sådana i Jokohama och bland dem ett amerikanskt, ty den hamnen är tillgänglig för främmande nationers fartyg Jeddo blir det törst år 1863, emedan den ja panska regeringen har varit klok nog in. se, all det skulle varit vädligt och skadligt att upplåta alla hamnarne på en gång för främlingar. När en nations politik skall helt och hållet förändras och den urgamla isoleringen skall lemua rum för fri beröring och oinskränkt handel med fremmande fo!k, är det klart att icke blott tolkar och tulltjenstemän, utan äfven folket sjelf måste bereda sig för hvad som komma skall. Det var derföre mycket klukt af japanesarne att de ståndaktigt vägrade göra större eftergifter på en gång — trots främlingarnes hotelser och krus. Och man kan häraf taga sig auledning att hoppas, det de framdeles skola ådagalägga klokhet och rättvisa. Tvenne små ångare, beväpnade med åtta å tio kanoner, lågo i hamnen. Befälet och besättningen utgjordes endast af japanesare, men fartygen voro icke byggda i Japan, ty det ena var en gåtva af drottningen at England och det andra var byggdt i Holland på beställning af den japanska regeringen. Tre slupar lågo för ankar i närheten af dem; de voro byggda efter europeisk modell och så vidt jag kunde se, voro de icke armerade. Nära hundrade större Jonkar med hvardera en enda stor mast, liknande en trädstam i en skog, som afhuggits trettio fot ofvanför roten, lågo för ankar i hamnen. Och, som jag tror, öfver femhundrade fiskarebåtar af olika storlek med hvita segel eller drifna genom åror, voro strödda öfver denna del af viken och förhöjde dess naturliga skönhet genom konstens och förlänade den det intresse som endast alstras af rmenskligt förstånd och mensklig verksamhet. Troligen voro mer än tusen sådana spridda öfver denna vattenduk. Dagen efter det vi kastat ankar, gick kommodoren med sin flagg-löjtnant och en sekreterare i land under ett störtregn, som vafbrutet och med nästan oförminskad häftighet fortfor under tre dagar och tre nätter. En stark, omkring åtta fot hög mur går längs stranden utanför staden och invid den långa Sala, som svänger sig tjugo mil omkring viken. Ingen skeppsbro och inga kier finnas, men stentrappor äro uppförda på åtskilliga ställen för att möjliggöra landningen och gåendet ombord, och ofta nog måste detta verkställas endast med tillhjelp af en i båten nedsänkt planka. Denna murs beskaffenhet är veundransvärd: under hela denna långa sträcca märkes ingen enda springa och ingen enla sten är nedrasad. HFästningarne och den