Göteborgsposten – 11 februari 1860, sida 1

Skymningsprat. Hvarje lands historia kan framvisa exempel på, att, då förtrycket varit som störst, då despotismens ok som hårdast tyngt på det arma folkets nackar och dess förtviflan nått vansinnets hemska gräns, plötsligt en hjelte framstått, en frihetens riddersman, en despotismens afsvurnc dödsfiende, som med lagern och segerpalmen slutligen fått pryda det höjda frihetsbaneret. Bland hundradetals exempel låt mig blott få påpeka Moses, Mucius Scevola. Wilhelm Tell, Gustat Wasa och Cavour. Låtom oss dock ej gå så långt, stannom straxt vid början. Gif akt på honom som sitter der bakom sin disk och med nästan lika maktspråk som din hungrande mage kommenderar öfver din portmonnä. Du måste böja dig under hans köksspira; det är icke lönt att du gafflar emot den knifviga mannen, ty begär du hjerpe, serverar han dig istället oxtunga. Tusende ha tegat och lidit, sväljt förtreten, nej maten och smält förtreten med densamma. Men hämndens dag hnr randats. Källarmästaren och spisvärden har fått sin Wilhelm Tell, för hvilken han skall darra, för hvilken han måste lossa på de bojor, i hvilka han slagit den hungrande stora hopen — och en ny läcker dag skall bräckas för denna. Hädanefter skall källarmästaren ej endast rista lax, han skall kanske rista Geirsodd på sig sjelf, han