Göteborgsposten – 8 februari 1860, sida 1

Familjhemligheten.) Boman af J. F. Smith. — Ja, det är ditt, Harry, om det också vore tio gånger mera! tillade gumman. Henry hade all möda i verlden, för att kunna öfvertyga dem, att enda ändamålet med hans återkomst var önskan att återupprätta morgonens fel, ty han hade aflägsnat sig, utan att helsa den godmorgon. — Lika fast och beslutsam han var : deras närvaro, som bemötte honom kallt och orättvist, lika vekhjertad och barnagod blef han. då han hörde godhetens och tillgifvenhetens stämma. Då han betraktade dessa båda redliga gamla, framställde sig minnet af deras kärlek och den tröstlöshet, som snart skulle nedtrycka dem, för hans själ, och han kände, att det var tid att bege sig af, om han ville undvika deras misstankar. Han omfamnade dem derföre med låtsad glädtighet och aflägsnade sig, dock med en vänskapsfull blick på Joe Beans, som under detta samtal låtit maten tysta munnen. (Forts. från N:o 1—4, 6—31).