Göteborgsposten – 7 februari 1860, sida 1

territorium, som är i brandqvarter indeladt Det är således klart, att då vi icke deltogo den förra, gamla och otjenlig befunna gatu stenläggningen och gatubelysningen, så kun de vi icke vara så helt och hållet vettlöse att vi ansågo oss vara röstberättigade vid be handling af fråga om förbättring af något, hvars underhåll vi, i dess sämre tillstånd, ick deltagit. Landeri-innehafvarne hade aldrig före år 1846, hvarken för deras landerier, e heller för deras personer, underhållit, eller a Borgmästare cch Råd ansetts skyldige at underhålla gata och dess belysning inon egentliga staden. Landeri-innehafvarne hörde således icke till någon af de klasser, hvilka i anslaget den 28 Mars 1845, kallats till all män Rådstuga den 17 derpåföljande April, at i detta ärende höras och sig yttra. Lång mindre hafva de kunnat deltaga i den all männa rådstuga, den 22 Augusti 1844, ? hvilken stadens innevånare utsågo kommitterade för utarbetande af förslag till fördelning af ifrågavarande afgifter; och aldraminst kar Kongl. Maj:ts, af Magistraten nu förtydda nådiga bref af den 6 Maj 1845, hårdragas derhän, att det skulle ålägga oss beskattning för en lyx, som tydligen oss alldeles icke hvarken anstår eller angår. Vi få sjelfve be. kosta den belysning, vi, för våra inoch uthus samt för öfrigt vid våra landerier, behöfva Så må ock de egentliga stadsboerna göra, så väl efter som före år 1846. Hade kallelserna till de i denna fråga hållne allmänna rådstugor varit så tydlige som kallelsen den 7-Juli 1859 till riksdagsmannaval för Göteborgs stad, den 28 i samma månad, i hvilken kallelse, enligt Grundlagens bud, står — -— — samt egare eller innehafvare, med ständig besittningsrätt-af jord, under stadens domvärjor — — — så hade gatläggningsoch belysningsfrågan, med afseende på oss, möjligtvis kunnat få det utseende, som Magistraten sökt gifva henne; men nu påstå vi, att vi, såsom innehafvare, med ständig besittningsrätt af jord under stadens domvärjo, aldrig blifvit lagligen kallade till någon af ofvan omförmälde allmänna rådstugor om gatuväsendet, samt att uttagandet af skatt härföre utaf oss är ett af Borgmästare och Råd begånget misstag, hvilket vi anhålla att Konungens Befallningshafvande ville rätta, så att vi erhålla den befrielse och restitution, som, vid omröstning i Magistraten oss tillerkännts af den upplyste och lagkloka minoriteten, Herr adjungerade Rådmannen, vice Häradshöfdingen Kullman, Herrar Rådmännen Ekman och Holmgren, samt Herr Borgmästaren och Riddaren Ewert; äfvensom Konungens Befallningshafvande torde anbefalla Borgmästare -och Råd i Göteborg att hädanefter icke på oss utdebitera dylik skatt som den nu öfverklagade. Hvad serskildt mig, Lundström, beträffar, så är det verkligen ganska sorglustigt att förnimma det jag, som, i egenskap af landeriinnehafvare, den 20 Augusti 1847, af Magistraten befriades från erläggande af bidrag