Göteborgsposten – 4 februari 1860, sida 1

a i a användes att förbättra de öfriga biskoparnes Och detta konservativa, att icke säga reaktionära förslag till episkopatets befästande, dett försök att till full konseqvens i vårt lutherska Sverige tillämpa den katolskt-hierarkiska åsig ten om det högre presterskapets rättighetei ill jordiskt öfverflöd, framställes sedan öfver tygelsen om biskopsembetenas obehöflighei hunnit stadga sig och sprida sig till alla sam. hällsklasser, hvilket ses bäst deraf att motior om deras upphäfvande framställts och vunni sympatier såväl inom det första ståndet son det fjerde. Alltsedan 1809 års konstitution gjorde det till en pligt i stället för en blott rättig het för biskoparne att, såvida ej särskild kunglig tillåtelse dem deritrån befriade, in finna sig vid riksdagarne och således — fö! att tala med en af det svenska presterskapet: utmärktaste medlemmar, — upphäfde till tre djedelen biskopsembetena, har man haft till fälle att bilda sig ett riktigt begrepp om stif tens behof af sina högsta styresmän. Til hvilka slutsatser har man kommit under dett: halfva århundrade? Har det under riksdags åren gått sämre till i stiften än under de å då deras högvördigheter residerat i stiftsstä derna i hela deras hierarkiska majestät? Ha icke allt gått sin vanliga gång, och ha ick domkapitlen under sina vice ordförande veta att hålla lika sträng uppsigt öfver underher darne och upprätthälla skick och ordning id dem underlydande kontrakter, lika väl som d ordförandestolarne vid konsistorieborden inta gits af kyrkofurstarne sjelfva? Vågar någo af episkopatets försvarare påstå att något dy likt interregnum visat sig ofördelaktigt oci att konsistorierna varit hufvudlösare än eljes under biskoparnes frånvaro? Ha de icke der under med oförminskadt nit sökt reformer försumliga, tredskande och på svåra synde och laster begifna prestmän, genom varnings grader, suspensioner m. m.? Ha baptisterna och mormonernas propagandor haft friare spel rum under det biskopsvåningarne stått tom ma? Ha stiftsstyrelserna derunder forsumma hålla tummen på ögat på det hos våra flest prelater så illa anskrifna läseriet och de för kryptokalvinism misstänkta Evangelisk Fosterlandestiftelsens emissarier? Ha de me mindre nit och framgång än eljest sökt åter ställa endrägten mellan åkta makar? Ha vi sitationerna i församlingarne bedrifvits me mindre kraft och skicklighet af vikarier än a deras högvördigheter sjelfva? Alla dessa frå gor torde man kunna tryggt besvara med ne Men om så är, frågas: kan Sverige h råd att löna dessa öfverflödiga embetsmäån me 150,000 rdr rmt, såsom den kongl. proposi tionen föreslår? Här se vi ett nytt prof på konungarnak tens tendens att taga det vacklande episkc patet under armarne — en tendens, som kle rast framträdde hos konung Jakob I af Eng land, hvilken ansåg dessa begge så nära fö! bundna med hvarandra att han sade: Inge biskop, ingen kung! Den har blifvit ansed