Göteborgsposten – 2 februari 1860, sida 1

icke bör rubba dem som ännu finnas qvar. Man bör icke borttaga giftomannarätten derföre att den kan missbrukas. Han röstade för bifall till utskottets förslag, dock med det nödvändiga förslag till korrektiv mot missbruken, att der tvist uppstår skall giftoman vara skyldig att skrifdligen inför domstol uppgifva sina skäl mot den förening, hvartill man begärt hans samtycke. Hr Olivecronas åsigt var således ej på långt när så konservativ som hr Sparres, då han ville att nödigt korrektiv skulle sättas mot missbruken, en sak som är högst nödvändig, såvida lagstadgandet, hvilket vi dock betvitla, kommer att blifva fortfarande gällande. Hr Carlheim-Gyllensköld, som äfven talade for bifall till utskottets förslag, ansåg det förordade förslaget farligt för familjens bestånd, ty dottern kan ju på detta sätt indraga en probenreuter i familjen och gifva honom röst i dess angelägenheter. (Skada att hr C-G. kommit ett par århundraden försent till verlden ; nu klinga sådana fraser ej rätv väl). Alla öfriga talare uppträdde antingen för motionärens förslag eller för frih. Armfelts reservation. Dessa uttalade allesammans den åsigten, att ett förvägrande af qvinnans rätt att tå råda öfver sin person, vore ett djupt misskännande af hennes värde. Slutligen uppträdde frih. II. JIfamilton med ett på en gång enkelt och vältaligt anförande, uti hvilket han gjorde en jemförelse mellan äktenskapets helgd i det land, der friheten i detta hänseende är störst, nemligen i England, och de länder, der qvinnans rätt är begränsad af lagar, nemligen Frankrike och de öfriga latinska länderna. Ingen lärer kunna neka, att i England är äktenskapets helgd vida större än i dessa länder. Ser man detta, och hyser man, med varmt förtroende för qvinnans goda och ädla egenskaper, den åsigten, att den rena värdiga känslan icke är vådlig — ty vid den djuriska och låga känsla, som här blifvit så mycket omtalad, ville talaren icke fästa sig — så kunde man icke annat än önska bifall till friherre Armfelts förslag, hvilket innebure den enklaste gärd af rättvisa åt qvinnan. Detta anförande helsades af ståndets bifallsrop, och öfverliggningen förklarades slutad. I Presteståndet yttrade sig flertalet af de uppträdande talarne emot utskottets afstyrkan och förenade sig i den åsigt, att, om än icke förändring vore önsklig i den obegränsade vidd, som motionen åsyftat, så vore å andra gidan giftomaunarätten, sådan den sedan gammalt qvarstod i vår lag, i mer än ett hänseende orimlig, orättvis och grym. -— Biskop Björck uttalade dock farhågor och betänkligheter med afseende på motionen. Ville att rätten skulle bibehållas åtminstone för föräldrar och dem som i föräldrars ställe äro samt sökte ur bibeln stöd för denna sin sats. — Prosten Källström gick längre än nuvarande lag i konservatism, då han ansåg att giftomannarätten, såsom ett kristligt vilkor för fami!jen, kunde