Göteborgsposten – 1 februari 1860, sida 3

tern Irvouher Hat CEHadlll)L HYUCI LR ON l ors, till bevis på H. M:s höga belåtenhet IC red hans vigtiga tjenster. — Cobden harjo egifvit sig till Cannes. — Herr v. Lesseps ll: kall inom kort utgifva en broschyr öfver den ärvarande ställningen vid arbetena på Suezanalen. — Thouvenel är sysselsatt med ett irkulär till alla sina diplomatiska agenter. Ian har uttalat den önskan, att Benedetti nåtte qvarstanna på sin plats såsom politisk lirektor i utrikesministeren. General Prim, som i flere drabbningar not Mohrerna utmärkt sig för mod och rådigvet, har från spanska lägret d. 7 Jan., tillskrifit en vän i Paris ett bref, hvilket är ar allnänt intresse och utmärker sig genom sin ifliga skildring. Det lyder som följer: Min bästa vän! -— Telegrafen har såcerligen redan beröfvat mitt bref en stor del ve sin vigt. Ni är troligen redan underrättad ym drabbningen d. 1 dennes — särdeles äroik för mig och mina soldater — ty jag hade 1å tillfälle att utföra en af dessa handlingar, som lemna efter sig djupa minnen i soldatens if. Jag har ej tid att ingå i några vidlyfuga specialiteter, men jag vill i korthet säga er att jag tidigt på morgonen d. 1:ste begal mig ut, för att taga i besittning de positioner, som beherrska OCastillejos, och jag fann dessa positioner redan upptagna af Mohrerna. Jag antöll dem och dref dem från den första positionen, der jag befallte mina soldater lemna sina tornistrar. Vi anföllo. derefter ånyo och drefvo Mohrerna från plats till plats, trängande genom ställen, der någon kristens fot aldrig trampat förut. Jag tog alla positionerna, men likväl ej utan act hafva spillt mycket dyrbart blod. Genikorpsen började då arbeta på förskansningsverken, der vi skulle tillbringa natten, men för att skydda verken blet jag tvungen att bestiga sjelfva bergshöjden. Fositionen försvarades till kl. I af en enda division. Då förstärktes jag med tvenne bataljoner af Cordovas regemente, hvilka jag betallte lemna sina tornistrar, emedan det cj var lätt att kunna fäkta med sådan tyngd på sig. Kl. 3 anföllo Mohrerna mig med koncentrerade krafter och med sådant raseri, att jag blef tvungen öfvergitva den högst belägna positionen. Men med svärdet i handen gick jag i spetsen för två bataljoner ånyo framåt och positionen blef återvunnen. Då detta var gjordt, vände jag tillbaka till andra positionen. Mohrerna, som nu erhållit nya förstärkningar, anföllo mig hättigt, och mina trupper nödgades draga sig tillbaka till den position, som jag hade intagit. Soldaterna kommo i någon oordning, och om Mohrerna lyckats framtränga 100 alnar längre, skulle de kunnat tillsnappa sig alla de tornistrar, som tillhöra regementet Cordova. I detta brydsamma ögonblick grep jag regementets fana och sade med öfrersvällande hjerta några kraftiga ord till manskapet. Jag vädjade till mitt eget tappra folk; såväl som regementen El Principes och Vergaras. Vi rusade med svärdet i hand emot fienden, som var så nära oss, att soldaterna ej ville förlora sin tid med att ladda sina musköter, utan grepo an med bajonetten. Jag kan icke beskritva för er hvad som då inträffade. Spanjorer och Mohrer voro alldeles sammangytwrade, och hajonetter korsades med yataghaner ... Det var ett förfärligt ögonblick, men mitt folk erhöll snart åter fördelarne på sin sida. De samlade sig omkring sin general, som bar fanan, och under ropet Lefve Drottningen! eröfrade vi för fjerde gången på denna dag positionen. Mohrerna flydde och Kastiliens flagga svajade slutligen der. Då vi räddade och välhehållna återvändt till vår andra position, kunde jag knappast tro på verkligheten af hvad som inträffat. Äfven nu kan jag icke utan djupa känslor tänka på miva tappra kam: raters hurrarop. Hela hären kunde se hvad som föregick. General Zabala anlände kort efter med några få bataljoner och positionen var nu väl betryggad. Stridens resultat ä följande: — Ofantlig förlust å fiendens s da der finnas i sanning ställen, der min häst ickt kunde komma fram för de många döda krop parne. Vi slogo nattläger på stridsfältet Mohrerna hafva flyttat sitt lager och forlora en fana, som togs af de under mitt befal stå ende husarerna. Vi ha nu slagit läger pi andra sidan af Castillejos dal, på vägen til alTetuan. Vår förlust utgör två öfverstar oci It fyra majorer i sårade, 28 eller 30 olfficerar r-leeh amkring 300 soldater i döda eller så we ee rr mn —. AP