Göteborgsposten – 1 februari 1860, sida 3

er denritran Iramgur, alv ch Malntiia A0000 rbetar på djupet al! samhället. Folket har i taliens frigörande från sina förtryckare sett ör sig ett lyckligt omen, att kunna äter skaka å bojan; men det har äfven af exemplet irt sig, att bästa medlet är att ej utbryta i ågra våldsamheter, utan ihärdigt och envist snaga på de förtryckets snören, som hoptryca detsamma, öfvertygadt om att det derigeom skall alltmera för sig vinna opinionen, lenna den mäktigaste bundsförvandten i våra lagar. Sålunda skrifver en vanligen väl unlerrättad korrespondent till Times: Förnyndet at alliansen mellan England och Frankike, och grefve Cavonrs återintradande i utyfvande af makten i Piemont hafva i Ungern mottagits med den största belåtenhet, emelan dessa omständigheter betraktas såsom enrelska politikens, det är non-interventionens rinmf. Ungrarne hoppas, att, när de en dag, som numera ej kan vara så särdeles aflägsen, skola begära återställandet af sitt nationala oberoende och sina politiska rättigheter, de skola erhålla Frankrike och England på sin sida. De göra icke anspråk på någon -hjelp; deras egna krafuga armar och modiga hjertan skola såsom förut sätta dem i stånd att ätertörvärfva sitt eget; men de bedja, att, när verket gripes an, hvarken Ryssarne eller någon annan despot må tillåtas slå ned ötver dem med sina legioner och trampa dem under sina fölter. — Ungrarne glädja sig likaledes åt den nya handelspolitik, som blifvit adopterad i Frankrike; och de göra det derföre att en större utsträckning at handelsfriheten icke kan annat än bli fördelaktig för deras eget land. Fri handel, eller någon förändring deri, skulle i sjeltva verket bli en viktig välsignelse för Ungern; och det första Ungrarne skulle göra, om de blefve fria, vore att inträda ihandelstörbindelser med alla länder och serskildt med England. Med detta sednare land skulle de kunna göra ofantligt stora varuutbyten; de kunde sända sin ull, tobak, sina viner, talg, pelsverk, säd och hudar 1 stora yvantiteter, och kunde deremot få tillbaka Englands fabrikater. Österrikes politik är att på allt möjligt sätt hämma Uvgerns framåtskridande i åkerbruk och handel; och om Ungern en gång väl blir fritt från Österrikes boja, skall det helt såkert taga en utveckling, som skall förvåna verlden. — En Wienoertidning berattar nu: Man hav i tvenne dagar sett ett större antal ungrare i nationaldrägt tåga genom Wiens gator. Att sluta af drägternas glans, äro gästerna hitkomna i når got högtidligt och vigtigt ärende, och då man vet, att en deputation af dem redan tvenne gånger mottagits al ministerpresidenten, herr xrelve Rechberg, så tror man, att det är politiska skäl, som ligga till grund för deputationens afsändande till kejsardömets hutvudstad. Efter hvad det förljudes, har deputationen hos kejsaren anhållit om audiens. Dessutom hafva deputationer från helvetiska konfessionens trenne superitendentskaper den 21 afrest från Pesth till Wien, för att här vid tronens fot förnya sin begäran om äterställandet af sin forna kyrkliga författning. Om det endast är protestantfrågan, som förer de tal rika deputationerna hit, veta vi icke. — Allt detta ger dock, såsom vi sagt, skäl att tro det rörelsen i det förtryckta landet gripit fö vida omkring sig, trängt för djupt ini folkets hjertrot, för att längre kunna af det öfrig: Europa lemnas utan afseende. I Italien såg vi blott ett folk, suckande under politiskt för tryck; i Ungern blöder det äfven af religi onsförtryck. — Drottning Victorias tronta sr AA — J— lhar i Wien ej fallit särdeles på läppen, isyn Jnerhet derföre att det icke mera berör di Å genom fördrag erkända rättigheterna, och hel öppet proklamerar non-interventionsprincipern Det är ej särdeles underligt, då det österiki I ska lappticket städse tillskarfvats genom för eldrag, uppgjorda efter förutgången interven pltion. e De franska tidningarne omnämna nu a clett handelsfördrag äfven är å bane att afslu stltas mellan Sardinien och Preussen, såsom re r presentant för tyska tullföreningen. Ma ; tillskvifver Ratazzis afträdda minister initic rr ltivet till detta förslag, hvars slutliga uppg elrande dock uppskjöts till följd af Sardinier t-l uttryckliga önskan, att först uppmana Mella: litaliens nuvarande regeringar, att biträda elfördragets fördelar. Tiden tyckes nn val så inne. Cavour säges redan hafva öfvervunn AN 4 2 NM