Göteborgsposten – 1 februari 1860, sida 1

Om giftomannarätten. Som man vet qvarstår i vår lag ett gammalt stadgande att mö skall af giftoman begäras. Qvinnan har således ej rättighet att sjelf bestämma öfver sin hand, utan måste ovilkorligt hafva samtycke af sin s.k. giftoman för att få inträda i äkta ståndet. Man behöfver icke gå till romanerna för att framvisa hvilka förfärliga händelser och brott, som detta lagstadgande framkallat; ur sjelfva verkligheten påminnas vi alltför ofta och alltför sorgligt derom. Och hvem kan väl tälja de oräkneliga hemliga lidanden och sorger, aldrig komna till ett för verlden synligt utbrott, som det medfört? Detta lagstadgande är isanning så genomdränkt af oskyldiga tårar, så fläckadt af blod — att det redan för länge, länge sedan bordt vara borttaget. Öfver sitt hjerta må den vuxna qvinnan fritt få råda. Hafva föräldrarna ej gifvit henne den andligt sedliga uppfostran, att hon med förstånd och urskiljning väljer sig en make, så hafva de också förverkat all rätt, att, af hvilka motiver det än må vara, bestämma öfver hela hennes framtida lycka. Och huru lumpna, huru omenskliga äro ej stundom dessa motiver! Än är det bördfåtfängan, än ärelystnaden, än penningen som skall utse maken åt flickan. Man har ändtligen vågat att göra qvinnan myndig, men hon är det endast till hälften sålänge hon ej efter egen fri vilja får utvälja den make, med hvilken hon skall dela ljuft och ledt under sin lefnad. Ar då qvinnan alltid ett barn, hvilket man aldrig kan tilltro eget sundt omdöme? Ar det ej nog att man genom lagstiftningen satt skrankor för hennes verksamhet såsom sig försörjande medborgarinna; skall äfven lagen tillåta och befalla att andra personer, de må vara aldrig så närskylda, blanda sig i hennes angelägenheter? Nej! Vi vilja hoppas och tro, att Kikets Ständer så äfven skall uppfatta och afgöra denna för qvinnan och hela familjlifvet så ytterst vigtiga fråga. Vid början af innevarande riksdag väcktes å Riddarhuset motion af frih. Creutz om borttagandet af detta föråldrade stadgande, så att qvinnan skulle hafva full frihet att sjelf och oberoende handla vid valet af make. Motionen remitterades till Lagutskottet jemte en reservation af friherre Armfelt, att giftomannarätten skulle upphöra vid 25 års ålder, hvilken reservation synbarligen hade för afsigt att vid framtida behandling i stånden blifva kontraproposition, så att ändock något