Göteborgsposten – 1 februari 1860, sida 1

Familjhemligheten.) Roman af J. F. Smith. — Miran! kära Miran! utropade Ellen och räckte honom båda sina händer; det var verkligen ett oväntadt nöje. Denne herre, tillade hon, vänd till sir William, har varit min barndoms lekkamrat; vi voro vänner, och hvilka vänner sedan! Sålänge vi voro tillsammans, märkte jag aldrig, att jag ej egde någon broder. Den unge Hinduens ansigte strålade af fröjd. I sin glädje öfver att få återse honom, glömde den enkla och okonstlade Ellen ayahns insinuationer, de qval Miran utstått för hennes skuld och hvilken uttolkning man kunde gifva åt detta emottagande. Baroneten förstod henne fullkomligt; han var, genom hennes uppriktiga och rättframma sätt vid detta sammanträffande, öfvertygad om att hon aldrig hyst annat än en systers kärlek till sin barndomsvän. Det var ej på samma sätt med Henry; kärleken kan icke kallt resonnera. Han erfor nu för första gången svartsjukans bittra oro och ängslan. ) (Forts. från N:o 1—4, 6—25).