Göteborgsposten – 31 januari 1860, sida 1

deraf, skulle bestämma valens utgång i grefskapet skulle vägras på Sidmouths och Castlereaghs tid Han föreslog derföre Ellens älskare, att ingå vid der diplomatiska bana, hvilken då var den som lättas bringade en ung man framåt. Den gaf honom met samma äfven tillfälle, att fullfölja sin plan. Henr) skulle troligen sjelf ej valt denna karrier, men har hyste alltför mycken tacksamhet till baroneten, föl att ett enda ögonblick tveka i att ingå på hans för. slag. Hans röst darrade något, då han frågade sir välgörare, vid hvilken tid han skulle lemna Carrow. Kloster. — Om en månad, och kanhända förr, svarade sir William. — En månad! hviskade den unge mannen i El. lens öra, då han tog atsked, efter det de lemnat biblioteket; vi hafva endast en månad att egna åt vår lycka och vår kärlek. — Tacksamheten och pligten skola ersätta dem, genmälte den ädla flickan med häftiga ansträngningar, för att söka dölja de frambrytande tårarne. Under vägen hem till farmen frågade älskaren sig sjelf, huru han skulle kunna lättast meddela sin farbror och dennes hustru underrättelsen om sin snara afresa. Han ville ej göra den ringaste anspelning på sin kärlek och den ljusa framtid, som log emot honom. — Nej Ellen, sade han sakta, ingen annan än er onkel skall få veta våra hjertans hemlighet innan