Göteborgsposten – 31 januari 1860, sida 1

res arbeten. Icke skulle t. ex. Sverige ännu sak na en på en gång billig och, efter nutidens for dringar, vacker fickupplaga at Frithiots Saga, on herrar Norstedt Nöner hade varit blott ställda för någon konkurrens. Nog är de också harmligt att flera våra mest berömde författares arbeten endast finnas i uppla: gor, hvars smaklöshet endast öfverträffas a! (deras dyrhet. Men sådana exempel bevisa endast ett omyndighetstillstånd hos vår bokhandel och bristande insigt hos våra förläggare om deras sanna tördel. Denna sammanfaller ne ligen till slut med allmänhetens, emedan en behaglig utstyrsel och billigt pris Just betinga möjligheten af rask afsättning och stora, ständigt förnyade upplagor. Vårt grannland Danmark har sin mest omtyckte författare Oehlenschläger i otroligt många upplagor, i de mest olika formater, — att icke tala om hvad som göres i Tyskland för dess älsklingsförtattare Göthe och Schiller, hvilkas arbeten alltjemnt utgifvits af samma förlagshandel, utan att dock någon kostnad eller möda sparats, att i afseende på elegant utstyrsel och billigt pris förekomma alla rättvisa anspråk. — Afven i vårt land torde ock dylika exempel kunna med framgång följas. Nog skulle t. ex. den älsklige Franzen läsas mera än som nu sker, om förläggaren af hans arbeten föredragit att genom en tidsenlig upplaga af desamma med ens göra en säkerligen god affär, hellre än att spekulera på möjligheten att allt framgent sälja några exemplar om året af en upplaga, som torde ha sitt största värde såsom makulatur. Vi ha förirrat oss något långt in på det litterära området; men om vi derunder visat att ett fullständigt skydd mot eftertryck är af behofvet påkalladt, om också icke alltid fritt från dermed förknippade olägenheter, så torde föga behöfva tilläggas om den artistiska förlagsrätten. Har t. ex. en förläggare med både möda och kostnad anskaffat sig origiralteckningar för någon samling af planscher, bör han vara tryggad icke allenast för direkt eftertryck, utan ock för den ganska tlitigt öfvade praktiken att reducera dem till en mindre skala och antingen sälja dem särskildt eller i någon större samling af från alla håll lånade illustrationer. Sak samma gäller om kartor; med ett ord om alla artistiska alster, som med tryckpressens tillhjelp spridas i ett större antal exemplar. Hvad följden kan blifva med afseende på de artistiska produktionerna, om icke hjelp mellankommer, kan man sluta af den efter utseendet oundgängliga undergång, som tyckes förestå kopparstickarekonsten, endast derföre att dess värderikare, men på samma gång dyrare alster, ögonblickligen äro blottställda för reproduktion af någon litograf. Konstnärens rättighet att sjelf fritt bestämma om den ordning, i hvilken hans arbeten genom kopior eller afhandlingar skola spridas bland allmänheten, är obestridlig, anlingen man i främsta rummet afser den ekonomiska och pekuniära sidan af saken eller