Göteborgsposten – 30 januari 1860, sida 1

Familjhemligheten.) Roman af J. F. Smith. — Nej, men en bön. Ni kan omöjligen afvisa densamma. Jag begär endast ert samtycke; J g anropar blott ert tålamod. Verlden har så många vägar, hvilka leda till hedersplatser och äreställen, att jag ej skall kunna komma vilse med ett så ljuft sken till vägvisare. — Det skulle vara klokare, att söka läka såret, medan det ännu är friskt, genmälte enslingen sorgset. Tiden gör underverk med våra menskliga hjertan. — Icke, när de redan en gång blifvit krossade. Men ni har aldrig älskat! Den unge mannen hade utan att veta det vidrört en af dessa strängar, hvilkas vibrationer kunna framkalla vansinne, och han spratt till, förfärad öfver den storm han frammanat. — Jag har aldrig älskat! utropade baroneten med ett gapskratt, som uppväckte de i det gamla galleriet inslumrade ekon. Barn, den låga, som visar sig ) (Forts. från N:o 1—4, 6—23).