Göteborgsposten – 27 januari 1860, sida 1

vit ett särskildt votum, hvilket, ehuru utförli gare i motiveringen och på olika sätt upp stäldt, är pluralitetens beslut i sjelfva saken och således underkännande klagandernas an språk, dock är med detta beslut instämmande Af sistbemälde Ledamots sakrika anfö rande intaga vi här den del, som är afsedc alt vederlägga klagandernas påstående on obilligheten uti att de skola bidraga till gatu stenläggningen och belysningen här i staden i hvilket afseende yttras: Beträffande åtei det förmenta obilliga i åtgärden, att klagan derne, såsom icke egande egentlig fördel a sättet hvarpå stadens gator stensättas och be ly sas, likväl skola deltaga i kostnaden derför så är det väl icke obilligare för dem, än fö! de näringsidkare, tjenstemän och ståndsperso ner, hvilka äro boende i förstäderne eller de södra landerierna och som icke kunna an ses af stensättningen och belysningen i sta den ega synnerligt mera fördel än klagander na, men hvilka emedlertid måste, oberäknadi andelen lika med klaganderna i stensättnings och gatlysningskostnaden inom staden härför utan ensamt bekosta gaslysningen utanför de ras egande hus och tomter eller innehafvande landerier. Obilligare vore det i sanning, di en viss bestämd årlig summa skulle af allc tjenstemän och ståndspersoner gemensamt ut göras i och för gatornas stensättning och be lysning, om denna. summa, derest större deler af stadens tjenstemän och ståndspersoner flyt tade utom fordna fästningsvallarne eller der egentliga staden, de få derefter i staden qvar boende skulle nödgas att ensamt sammanskju: ta berörda årliga bidrag.