Göteborgsposten – 26 januari 1860, sida 1

Också ett ord i den ekonomiska frågan I. På den publicistiska vädjobanan har mai länge stridt för och emot de s. k. blomstermål ningarna, välmenta försök från ett visst hål att, genom en lysande skildring af landet ekonomiska ställning, likasom locka och tubb: nationen till en frisinnad handelspolitik, er liberal ekonomisk lagstiftning och en för nu tid och framtid lika välgörande frikostighet afseende på anslag till nyttiga företag. Hä såsom alltid har man haft tillfälle att besann: riktigheten af den gamla iakttagelsen att de rätta ligger midt emellan de båda ytterlighe terna. Vårt lands ekonomiska ställning iu hvarken så lysande, som man å ena sidan målat den, icke heller så hopplös och förtvif lad, som man å andra sidan påstått. Detta sätt att mera lugnt se saken an, torde ock numera hafva gjort sig allmänt gällande; och vi skulle sannerligen icke anse nödigt att förfäkta riktigheten af detta mera neutrala åskådningssätt, om icke vår kollega här på platsen, genom sitt ihärdiga bemödande att ställa sig främst i blomstermålarnes alltmera glesnande skara, snart sagdt tvingat oss dertill. Vi äro fullkomligt ense med Handelstidningen i fråga om angelägenheten deraf att vårt land så snart och så fullständigt som möjligt tillegnar sig frukterna af statsekonomernas studier och forskningar; men just derföre att de försvarade satserna äro oss kära och dyrbara, känna vi oss så mycket mera manade att inlägga en protest mot sådana bevis, som endast komma våra motståndare till nytta, enligt den gamla regeln, att den som bevisar för mycket, han bevisar intet; något som H. T. borde lägga särdeles på sinnet. Icke lärer den t. ex. ha valt rätta sättet att undanrödja en rådande ördom mot utländsk skuldsättning, då den ägger sig särdeles stor vinn om att ådagaägga att anstalter för skuldens framtida afvördande äro onyttiga, ja skadliga. Privatvankarnas rättighet alt utgifva sedlar är i ner än ett hänseende betänklig, och det skule vara särdeles önskligt om riksbanken kunArr rss