Göteborgsposten – 24 januari 1860, sida 1

nes, klädernas och födans dåliga beskaffenhe samt stadsinvånarnes enerverande lefnadssätt utan älven i bristen på skogar, hvilka alltid göra luften sund. I de stora städerna dö år ligen så många menniskor mer än der födas. att antalet af deras invånare endast kan bibehålla sig eller tillvexa genom ständiga inflyttningar från landet. Landet utgör således kärnan för en nations fysiska välbefinnande, och då vi veta, att landtfolkets lefnadssätt i flere afseenden är mera otillfredsställande än stadsboarnes, så kan man endast anse det härdande arbetet och vistandet i fria luften, som alltid renas genom den vegetabiliska principen i fält och skogar, såsom elementer för landtfolkets större lefnadslängd och kraft. Häri ligger lösningen af den höga kulturhistoriska betydelsen i ett steg, som man nyligen tagit 1 nästan alla större städer; man har skaffat sig ett ändamålsenligt surrogat för den bristande skogen. Ty med det oundvikliga utvecklandet af hufvudstäderna börjäde man äfven öfverallt anlägga parker. New-York erhåller nu en storartad centralpark; Paris nöJer sig ej längre med Boulognerskogen, utan anlägger inom banlieuen parklika promenader; Brissel har för samma ändamål uppoffrat betydande summor; i Berlin likaså; i Wien förvandlas de raserade vallarne till en frisk grön promenadkrans. Dessa samtidiga arbeten beteckna en vigtig epok i städernas historia, hvilkas nyaste utvecklingsfaser gå hand i hand med det moderna samhällets framåtskridande civilisation. Att de nya parkanläggningarne uti städerna ej blott i estetiskt utan äfven hygieniskt afseende ha stora företräden, skall befolkningsstatistiken säkerligen bevisa inom några årtionden. Läkarne hafva för längesedan iakttagit, att förkylningar, isynnerhet rheumatismer, katarrher och lunginflammationer, betydligt gripa omkring sig, der skogsförödelsen gått fram och gjort klimatet rått samt sommaren kall. sumpiga trakter, der skogsförödelsen härjat, såsom i de pontinska träsken, hemföll hela ;raktens befolkning under en bedröflig sjuklom. Anläggande af kanaler och planterande wf träd har redan gjort många trakter, der feorar varit gängse, till helsosamma vistelseorer, under det å andra sidan åtskilliga städer, senom att nedhugga en närbelägen skog, öppat sina portar för inträngande epidemier. Så var t. ex. förhållandet i Filadelfia med gnla ebern. Hvwarföre har just den fruktbara, väl dlade jorden visat sig vara den ohelsosamnaste? Hvarföre är dödligheten större på den ruktbara kalken och basalten, än på den oruktbara porfyren? Der menniskan påträffar n trakt, som eger en för vegetationen gynnam geologisk karakter, såsom på kalkoch asaltjord, der börjar hon odla, undanrödjer en hittills så rika skogen och förändrar såredelst till skada för sin egen helsa de mesoriska förhållandena. (Forts.)