Göteborgsposten – 24 januari 1860, sida 1

— RR —-—— RAR lik en oläglig gäst, som isas af det kalla erfiottagande han röner. Denna beskrifning må underrätta våra läsare om, att Bolaget ej utbredde någon lyx omkring sig. Portarne yredo sig trögt på sina gångjern, för att lemna tillträde åt de jemförelsevis få personer, som under dagens lopp öfverstego tröskeln; och likväl uppgjordes der årligen affärer för millioner; ty sir James var agent och korrespondent för de flesta stora handelshusen i Indien. Hans namn nämndes med vördnad på Börsen och hans underskrift gällde för lika kontant mynt som en note från Englands bank. Henry Ashtons första besök, dagen efter sin ankomst till London, gällde sir James Grants kontor. Han hade knappast någon grund för sina förhoppningar; men han trodde sig likväl skola få veta någonting bestämdt om sin far. Ovissheten och tviflet plågade honom. Då han inträdde i det dystra huset, som vi sökt beskrifva, följd af den trogne Joe Beans, som ej glömt den goda förpakterskans uppmaning, att vaka öfver hennes fostersons säkerhet, blef han varse ett halft dussin gråhåriga kontorister, med aktningsbjudande yttre, som sutto fördjupade i förandet af sina stora böcker. En af de yngsta värdigales långsamt lemna sin stol och styra sina steg mot kontoret, sedan han först fem minuter stått och sett sig noga omkring. — Herre! Harry! mumlade Joe; är det här srants bank?