Göteborgsposten – 24 januari 1860, sida 1

Skogsförödelsen och dess inverkan på befolkningen. Bland de många frågor, på hvilka riket ständer hutvudsakligast måste rikta sin upp märksamhet, är onekligen den om våra sko gar en af de vigtigaste. Tillgången på skog är ett af våra största nationalkapitaler och liksom man väl tager sig tillvara att bort slösa ett penningkapital, utan heldre placera detsamma så, att det gifver största möjliga ränta, likaså böra vi, för att icke säga måste, omsorgsfullt akta oss för att taga af kapitalet, så att detta efter hand alldeles smälter ihop, och vi slutligen stå der på Karthagos ruiner, beklagande den mordiska yxans ohämmade framfart. Vi behöfva ju blott kasta en blick på de öde svälterna, för att genast ha framför oss en bild af huru illa det kan gå, huru ett förutvarande välstånd kan lemna rum för det ytterligaste armod. Der nu ej finnes en beta bröd i öknen och man endast ser några magra, utsvultna får vanka af och an, girigt sökande sin knappa föda på den ogästvänliga marken, der höjde förr en lummig skog sina höga stammar, der logo blommorna, der runno bäckarne. Det var ett idylliskt land, lyder det, med en välmående och gladlynt befolkning. Och nu! — ernvägen skär nu öfver den ofruktbara steppen, så att hvar och en kan öfvertyga sig om skillnaden. Utödandet af skogarne har på sednare ider utgjort ett vigtigt ämne för statsekononernas öfverläggningar och de lärdas undersökningar. Ofvertygade, att hvar och cn, om intresserar sig för fosterlandets förkofran ch bästa, med nöje skall läsa en kort belandling af denna vigtiga fråga, meddela vi vär ur en tysk journal några iakttagelser: FE NEN NAR SR RENAR REN EES AES ERE RON PANNA ARR RE