Göteborgsposten – 23 januari 1860, sida 1

Orme fästade stor. och förvånade ögon på sin hushållerska. — Mistress Jarmy drack the här i prestgården i går, tillade hon med eu hemlighetsfull mine. — Verkligen! — Och hon berättade, att alla menniskor anmärkt, huru ifrigt de söka hvarandras sällskap. — Ah! — De promenera tillsammans till häst. — Harry är god ryttare. — Och de gå fram och tillbaka i parken. — Hvilket är helt naturligt för deras ålder. — Och miss Ellen är helt ledsen när en morgon förflyter utan att herr Harry kommer. — Mistress Page, ni skulle göra mig en stor tjenst, om ni ville låta bli, att vidare nämna dessa galenskaper. — Det skall jag visst göra, herre. — Miss de Vere är blott ett barn, likaså Harry. Det är orimligt, att tro, det de redan kunnat få sådana tankar i sitt hufvud. Emellertid har ni uppretat mig med ert prat. Jag har alldeles glömt, hvad jag ville ha till middagen. Jag skall ringa om en stund. Den förolämpade hushållerskan, som, i likhet med de flesta tjenare hos gamla ungkarlar, trodde sig vara en vigtig personlighet, aflägsnade sig med åtskilliga knyckar på nacken.