Göteborgsposten – 21 januari 1860, sida 1

Påfvens och Kejsarens nyårsgåfvor. Vi meddela här nästan in extenso den Times artikel rörande kejsarens och påf vens nyårsgåfvor till hvarandra, hvaraf vår utrikesafdelning häromdagen innehöll ett par utdrag: Om än utdelningen af nyårspresenter år varit mindre liflig än vanligt på bulevarderna, kan detta dock icke sägas om den i Tuillerierna. Så länge Napoleon lefver och regerar, kan man vänta sig nyårssyrpriser Vi kunna naturligtvis icke gissa hvad han gifvit England. Icke heller är det godt att veta hvad Österrike och Spanien fått. Vi undra icke om Ryssland fått något löfte eller Sardinien en erinring om något gammalt vilkor. Men kyrkans äldste sons äreskänk till hans helige fader är exponerad för verlden. Man finner att den är en mäktig talisman, som, om den emottoges under tystnad och-användes klokt, skulle kunna bidraga till den kristna verldens fred. Den skulle äfven för någon tid tjena till att uppehålla denna prestfabel, som mången börjat betrakta på samma sätt som urblekta tapeter och murknade möbler — gamla fanor öfver en graf, hvari en stark mans muskler och senor förmultna. Men tyvärr anlände den försent för att kunna mildra den förbittring, som, i följd af egendomliga förhållanden, hunnit slå rot i ett ofelbart hjerta. Pius IX skulle också utdela nyårsgåtvor. Han har sändt sin apostoiska välsignelse till kejsaren, kejsarinnan, den kejserlige prinsen och hela Frankrike; men denna välsignelse har liksom talismanen endast vilkorlig kraft. Den kommer endast att verka i fall Gud gifver honom nåd att fördömma det monument af försåtligt hyckRe tee ERE —— ER—eE—-—LNeErRsERErREREsER