Göteborgsposten – 20 januari 1860, sida 2

dervid har något att säga. Ständerna kunna i denna fråga endast yttra sina önskningar, ej fatta något beslut. Konungen ensam eger att härom fatta beslut, dock ej med endast norska statsådets hörande, utan antingen i sammansatt svenskt och norskt statsråd, eller sedan svenska statsrådet förut blifvit hördt. Den sak, som här var i fråga, användes bäst såsom ett motiv i den skrifvelse, som utan tvifvel kommer att aflåtas med anhållan om revision af unionsfördragen. Det vore lätt förklarligt att ett folk, som länge saknat friheten och som, sedan det erhållit densamma, var förenadt med ett starkare folk, visade sig i hög grad ömtåligt och misstänksamt. Talaren trodde dock på kärlekens makt och hoppades att de båda folken i en framtid skulle blifva hvad de nu kallades, brödrafolk. Professor Carlson: Om Skandinavien eger några fiender måste de erfara en innerlig tillfredsställelse öfver den gagnlösa tvist som nu uppkommit. Genom denna tvist minskas vår trygghet vid inträffande brytningar i Enropa. Frågan gäller, huruvida Sveriges Regering och Ständer ega rätt att ingripa i frågor, som röra Norges Grundlag. Ett sådant påstående har ej blifvit hördt på de fem och fyrtio år, som förflutit sedan Riks-aktens stiftande. Denna rätt, som nu yrkas, hvilar endast på slutledningar och synes derför misstänkt. Norska Grundlagen bekräftas af Norges konung med norsk kontrasignation. Om Sveriges samtycke behöfts för ändringar i denna Grundlag, hade utan tvifvel ett stadgande i denna syftning der införts. 1 Riksdagsprotokollerna för 1815 års Riksdag finnes ej ett enda spår till någon öfverläggning om andra S8 af Norges Grundlag, än dem som at Konung Carl XIII i dess proposition blifvit uppgifna och som sedan i Riks-akten intogos. Om utskottet, till hvilken denna motion blifvit remitterad, ansåg en utredning behöflig, kunde det sjelft verkställa en sådan, enär förhållandena ligga för allas ögon. Det vore ej högsinnt att nu, liksom ångrande, återtaga fordna medgifvanden. Unionen utgjorde dock ett grundvilkor för Sveriges och Norges framtida lycka. Doktor Nordlander fann frågan vara af unionell beskaffenhet och ansåg derföre billigt, att svenska representationen erhöll tillfälle att derom uttala sin mening. Kontraktsprosten Almqvist: Norge vill tillvälla sig rätt att, Sverige och dess konung ohörda, efter godtycke förändra eller upphäfva alla i Riks-akten ej upptagna unionella bestämmelser. Dertill fordras dock den konstitutionelle svenske konungens bifall och Sveriges ständer hafva rätt att till sin konung frambära sina önskningar och böra i en fråga som denna ej underlåta att begagna denna rätt. Föreningen med Norge kostade oss dock sista lemningen af vår äras trofeer. Doktor Säve ansåg svenska representationen ej böra med tystnad förbigå norrmännens försök att utan Sveriges hörande upphäfva ett stadgande, som utan tvifvel utgjorde ett af grundvilkoren för föreningen. Vid partisöndringen inom Norge kan det vara nyttigt alt svensk man der efter lag får nämnas till riksståthållare. (Forts.)