Göteborgsposten – 20 januari 1860, sida 1

svenska nationen, utvecklas hos den manliga ungdomen inom alla folkklasser. Att detta skulle kunna ske endast genom en några veckors exercis at beväringen, torde ingen förnuftig menniska kunna vänta. Följden af det ifrågavarande förslagets realiserande skulle bli att i farans stund, när de reguliera trupperna befunnos vara otillräckliga att försvara landets gränser mot en öfvermäktig fiende, och svenskarna enligt urgammal sed måste gå man ur huse, de icke skulle befinnas vara okunniga rekryter utan öfvade krigare — måhända jemförliga med soldaterna i denna vår stående arme, hvarofver man på vissa håll är så stolt. Medvetandet härom skulle fordubbla modet och tapperheten hos dessa kämpaskaror, som skulle kallas i fält endast då det gällde det älskade fosterlandets för. svar. Bland den vid universiteterna stude. rande ungdomen skulle i dylikt fall officerare för dem erhållas, som vore i besittning af al erforderlig skicklighet. Onskligt vore att ständerna, som vid så många föregående tillfällen gjort sig skyldiga till en opåkallad och otidig frikostighet med statens medel, icke nu, då ett för samhälle så vigtigt förslag framställes, läte afskräcks sig från dess antagande af de med dess rea liserande förbuodna kostnaderna. Man hai dock föga anledning att hoppas en så lyck: lig lösning af frågan. Här i Sverige behöt ver man decennier — ja, stundom sekler fö1 att besluta sig för reformer, hvilkas vigt och ändamålsenlighet tyckas ligga i öppen dag Måhända blir det en nära förestående rysk invasion förbehållet att öppna statsmakternas ögon för fördelarne af en verklig national beväpning.