Familjhemligheten.) Roman af J. F. Smith. Då de gingo ur galleriet, hviskade öfversten i örat på sin värd: — Tärningarne! — Var lugn, jag skall återfordra dem, sade Miran. Tag en glädtig mine och ingen skall misstänka något; det kan väl bli svårare för er, tillade han, än att le medan pi plundrar den person, som ni kallar er vän. Spelaren bet sig i läpparne och teg. Mot slutet af dejeunern, under hvilken dracks ofantligt med vin, utropade Hinduen, liksom om han plötsligt påminnt sig orsaken, hvarföre han inbjudit sina gäster: — Apropå, mina herrar, vi ha ännu ej uppgjort mitt vad med öfverste Mowbray. — Hvilket vad! frågade några. — Jag har hållit vad om, att jag med ett enda pistolskott skall skjuta i sönder hvar och en af de tärningar, med hvilka vi spelade i går afton, svarade Miran. Jag tror, tillade han och vände sig med x) (Forts. från N:o 1—4 6—14)