Göteborgsposten – 16 januari 1860, sida 1

Familjhemligheten.) Roman af J. F. Smith. — Tycker han om att spela? — Han spelar med raseri. Jag tror attöfverste Mowbray redan laggt klorna på honom. Hertigen af York log och gick vidare. Den fördelaktiga tanke han högt uttalat om Miran satte denne på modet; de vackra fruntimren och andra läto presentera sig för honom. För att undvika hopen, drog han sig med ötverste Mowbray tillbaka till ett litet kabinett, som låg i svit med de öfriga rummen. Han hade ej glömt Khanens uppmaning, att vara uppmärksam, då han spelade med Ellens onkel; men han ville ej synas upptäcka något falskt spel utom i vittnes närvaro. Som vanligt föreslog öfversten att han skulle spela. — Jag hade verkligen en så god tur häromdagen, att jag är riktigt otålig efter att få gifva errevanche. Detta var just hvad Miran önskade och han biföll genast förslaget. Under partiets gång trodde ) (Forts. från N:o 1—4, 6—11).