Göteborgsposten – 14 januari 1860, sida 1

myntspräket blir blott etc inom alla klasser trå Lapplands fjell till Sundets blåa bölja. Men ännu mera löje väcker det sätt att väg: föremål, hvilket ännu intill 1862 års slut får använ das. Enligt detsamma hafva vi icke mindre än 1: olika vigtsorter, neml. viktualie-, stapelstads-, upp stads-, bergs-, tackjerns-, råkoppars-, guld-, silfverproberoch medicinalvigt. Alla äro olika utan nå gon gemensam part. Hvilken villervalla, hvilken re duktion och hvilken löjlighet i sina tillämpningar! Ei uppstad blir t. ex. upphöjd till rang, heder och vär dighet af stapelstad. En rådman i den goda staden som efter uppstadvigten vägde sina 20 pund, blir ge nast efter stapelstadsvigten nära 1 lispund (rätar 1615 skålp.) vigtigare. Nu är det visserligen sannt att man alltid trott sig märka, att innevånarne i er stad anse sig efter en sådan uppflyttning långt vigtigare än förut, men att de hade rätt häruti och att man verkligen på lodet kan uppmäta hvarje individs ökning i vigt, torde för mången vara obekant. Dock, det efterlängtade året 1863 skall härutinnan göra en högst behöflig ändring, och efter den betan torde man ej befara att hvarken Ekesjö eller Falköping skola komma och begära stapelstadsrättigheter. Hittills hafva vi dock endast åskådat sådana saker, som redan äro utdömda. Tag upp din lorgnett, käre läsare, och skåda efter min fingervisning på det vackra återsken från Abderas glänsande dagar, som ännu hvilar öfver — t. ex. benämningarne, titlarne