Göteborgsposten – 14 januari 1860, sida 1

här, der tima sällan några anmärkningsvärda händelser. Låtom oss dock icke förglömma frivilliga brandkorpsens stora uppvisning i Tisdags. Det var en glädje att se dezna korps, hvars like i antal och utrustninz ej finnes i Sverige. Då den nedryckte på Gustaf-Adolts torg öfver Lejonbryggan tycktes raden aldrig vilja taga slut. Man njöt redan af dess blotta anblick, huru mycket mera skulle man ej göra det sedan den börjat sina öfningar. Visserligen var korpsen ej i sitt rätta element, då den saknade rök och lågor omkring sig, men den utvecklade sjelf eld och dess prestationer mottogos med hurrarop af den talrikt samlade menniskomassan. Nådde också ej sprutornas vattenstrålar till tornuret, var det dock en strålande fingervisning åt vederbörande hvad klockan är slagen. Korpsen behöfver understöd för att komma ännn högre än den är, och stadens auktoriteter lära väl ej heller underlåta att taga den under armarne. Snart lär teaterföreståndaren Elfforss vara att hitvänta, och då flyttar hr Andersson sina föreställninsar till äldre Teatern. Göteborg skall således för första gången hafva tvenne teatrar samtidigt öppna. Hvad kan man vänta deraf? Skall publiken räcka ill? Huru skall den fördela sig? — Ja, derpå blifva vi först framdeles i tillfälle att svara. Quidam.