Göteborgsposten – 13 januari 1860, sida 2

Från Utlandet. Walewskis utträdande ur utrikesministeren 1 Paris är nu det stående ämnet för de politiska bladens och samtalens kommentarier. Såsom vanligen brukar ske, då det gäller att bedöma en fallen statsman, anses nu Walewski vara den som alltid stått emellan Napoleon och en friare politik. Walewski var, heter det nu, reaktionens vän, förtryckets målsman. Bland andra säger Times: Walewski blef minister, och våra politicis betåtenhet började minskas; ty hans öfvergång från den radikalaste liberalism hade blifvit fullkomlig. Från en stolt republikan hade han blifvit ett slags kejserlig tory. När Europa begåfvades med nägon ny afhandling, någon regeringsåtgärd, som framkallade hvarje fritt folks harm, var det alltid Walewski som bar hundhufvudet derför. — Det var Walewski som yrkade på det s. k. ordnandet af Belgiens angelägenheter. Det var Walewski som föreslog, att England skulle uppmanas utvisa från sig Orsinis allierade, Bernard. När kejsaren greps af en ädel impuls och marscherade bort att frigöra Italien, var det Walewski som opponerade sig emot kriget. När Österrike var som mest kufvadt, påstods det att Walewski förmenade, att man gjort tillräckligt. När Villafranea-fördraget undertecknades, vär det Walewski, som uttolkade dess anda vara Italiens återställande till Österrike och dess satraper. Nu är det Walewski, den ansvarige ministern, som vill lugna påfven och rr ANAR RER