I fax, förtjenar på tidningen omkring 10,00 pund om året. De dagar, då posten till Eu ropa afgår, utkomma 20,000 extra nummer Tidningens färg är liberalt konservativ. Eta blissementet, der bladet utgifves, är uppförd i stor skala och har kostat egaren ej mindr än 30,000 . Under? mitt första vistande i Sidney had jag mycket nöje af koloniens ungdom Den australiske ynglingen är en smärt, svart ögad, olivfärgad slyngel, som tycker om to bak, bollspel och kronvägg, och af grundsat är oförskämd mot hvarje piga och polisbetjent Hans hår glänser af olja och likaså knäe? och armbågarne. Han benämner de qvinlig: emigranterna efier namnet på det fartyg, son fört dem dit, så t. ex. heter Susanna Rec wver och Matilda Agamemnon. Han slås. som en irländare eller en Baschi-Bazuk; ha är föröfrigt lat som en osterlänning bruka vara. Han skickas vid tio års ålder ut verlden och vid tolf eller tretton år är ha en riktig liten herrekarl, erfaren i alla lifvet bestyr. Dickens och Albert Smith hafva gjor den äkte, infödde Londoner-gatpojken allmän känd, men han är blott en färglös dimfigur i jem förelse med den australiske. Denne har t ex. vid tolf års ålder redan genomtrampa tjufstreckens gebiet och är då redan kompe tent att uppträda såsom omnibuskonduktör det högsta mål, hvartill en sådan herre kar rikta sina blickar. Då jag. varit ungefär åtta dagar i Sidney erhöll jag ytterligare stöd för min åsigt om pojkarnes karakter. Jag åkte nemligen en. sam en gång i en omnibus och blef mycket förargad på konduktören, som ständigt låste upp och sedan slog igen dörren. Hvarföre kan du inte låta dörren vara tillåst ? — Nej ser ni, hvarje gång jag slår igen dörren, tre hästarne, att någon af passagerarne går ut! och det är min själ enda sättet, hvarpå jag kan få krakarne i gång. Ser ni, tillade han i det han med en blick öfvertygade sig om att jag var från London, de här hästarne äro Cockneyer (Londonare), och få behandlas derefter. — Dervid krusades hans läppar af ett leende, lika innehållsrikt som det granatäpple, han var i farten med att tugga på. Den äkta gatpojken talar aldrig utan att ge sig fan på sanningen al sina ord och man förfäras mången gång öfver den Gudsförsmädelse, som hans tal ofta innehåller. Jag behöfver vil knappast tillägga, att detta ej så alldeles passar in på barn af folk, som erhållit någon uppfostran. De unga damerna i Australien äro också anmärkningsvärda. Vid tretton års ålder hafva de flere band än någon annan ung dam af! samma år i hela den öfriga verlden. De äro lika mycket öfverlastade med guldKedjor, som Londons lordmayor, då han är klädd i gala och när de gå, hör man deras grannlåter rassla, som om de hade bjellror på fingrarne och ringar på tårna. Första gången jag var på teatern, satt jag bredv.d en ung dam, som hade åtminstone ett halft dussin ringar utanpå de hvita handskarne och, i fall man anser en bar hals full med mosqvitostyng vara vacker, exponerade mera sköna saker, än våra ärbara damer i Europa bruka göra. De unga damerna i kolonierna äro vanligen svartsjuka och utmärka sig genom sina intriger. Man berätade mig om en ung dam, som gerna ville förmå en älskare, hvilken länge svärmat kring henne, att fria, samt lät derföre inpacka sina saker och ställa koffertarne på ett i ögonen fallande ställe vid ingången, förseende dem med inskriptionen: Miss P. Jackson, passagerare med Den archimediska skrufven till England. — Om detta ej förmår honom att tala ur skägget, sade hon till sin mor, skall jag minsann låta min bror prygla upp gunstig herrn. Ett radikalt sätt i sanning! De unga damerna äro ock mycket affekterade 1 sitt sätt. I ett sällskap hos en framstående parlamentsledamot talade alla fruntim