Göteborgsposten – 12 januari 1860, sida 1

— Om jag skulle öfverraska dem, då de spel: falskt? — Det skulle vara er fördel, om ni hade vittne derpå. — Och om jag icke har något sådant? — Så skulle det vara en oskicklighet, ty n skulle exponera er för mycket. — Och detta är då England! mumlade Miran då han blifvit ensam. Detta är sederna hos det folk som underkufvat Indien, kullstörtat dess huzdradetals toner, för att upprätta en annan, som är ännu mera despotisk, förjagat Brama och Vischnu från sina tem pel, för att ersätta dem med guldet, deras gule afgud. — Menskligheten är en sällsam myster! tillade har med en suck, och skalderna hafva rätt, då de säga henne vara gjord af gyttja. Om hon vore af en hårdare materia, skulle hon aldrig ha kunnat mottaga så vidunderliga intryck. Ögonblicket derefter tänkte han på Ellen och det moln, som fördystrat hans panna, lemnade rum för ett solljust och gladt leende. VI. Då Henry Ashton gick ut från Carrows park, tog han vägen öfver allmänningen, skådeplatsen för hans äfventyr på morgonen, i afsigt att uppnå prestgården. Ehuru det ännu ej var sent, beslöt han dock, att der tillbringa natten, ty han var, såsom vi tro