Göteborgsposten – 12 januari 1860, sida 1

denna ensidiga synpunkt kunna deras skä endast advoceras; ty om den stora mängden: enda sträfvan, beståmmelse och njutning ä1 att äta och dricka, få kläder och husrum, och icke behöfva sörja för morgondagen, icke haft va någon moralisk ansvarighet, inga tryckan de pligter, som göra dem gamla i förtid fas ej så mycket genom arbete som bekymmer ja, då är slafvens tillstånd i den amerikanska Unionens sydliga stater bättre än den frie arbetarens 1 Europa. Dessa författare be svara blott med forakt den invändnin gen, att menniskan lefver ej af brödet alle: na, att hennes sedliga, andliga och religiösa väsen, som är af oändligt större betydelse är hennes blotta materiella välmående, ej alle: nast icke kan odlas och utvecklas under slafveriet, utan derstädes måste förderfvas Den nyare moralfilosofiens vanliga lärosatser antingen de stödja sig på känslan eller nyttan, säger Fitz Hugh, äro så bedrägliga eller falska i sina premisser och slutledningar, att de förtjena förkastas, och de måste aflösas af andra, som äro grundade på ett mera utvidgadt filosofiskt system och kristligare grundsatser. Verlden skall komma tillbaka till familjeslafveriet, när alla andra samhallsformer slagit fel och blifvit uttömda, hvilken tid måhända icke är så särdeles långt borta. Jag talar om slafveriet såsom ett positivt godt och icke som ett nödvändigt ondt. Detta är den nya läran! Fitz Hugh anställer en jemförelse mellan hvad han kallar det hvita slafveriet och hvad andra benämna det svarta slafveriet. Han betecknar det hvita slafveriet så, att det betyder begagnandet af hvita menniskor mot en låg aflöning, hvilker snarare är tilltagen efter den konkurrens, som eger rum emellan dem sjelfve, än efter deras arbetes inre värde, och utan att de, när de blifva svaga och odugliga till arbete, åtnjuta någon hjelp ai dem, som dragit så mycken nytta utaf dem som möjligt, medan de ännu voro friska och starka. Han påstår det vara vida grymmare, än det svarta slafveriet, emedan det fordrar mera af arbetarne, utan att hvarken sörja eller ställa för dem. Han förklarar, att abolitionisterna eller slafveriets fiender förderfva sin egen sak, när de påstå, att de hvitas arbete är billigare än de svartas, och långt ifrån att förmå förnuftigt folk att gifva de svarta sin frihet, uppmana de sanna menniskovänner och klarsynta filosofer, att beherrska, använda och sörja för de hvita och göra dem till slafvar. Hela teorien är framställd på följande sätt i första kapitlet af Fitz Hughs afhandling: Den vinst, som fås af det fria arbetet, utgör summan af detta arbetes produkter, som arbetsgifvaren medelst den öfverlägsenhet, kapital eller kunskaper gifva honom, fråntager, utpressar eller lurar af den frie arbetaren. Vinsten af slafarbetet utgör den del af detta arbetes produkter, som slafegarens makt sätter honom i stånd att tillegna sig. Denna m—