Göteborgsposten – 11 januari 1860, sida 3

färgade blad och törstande rankor i vågorn: och alldeles öfvertäckta med blomstrand buskväxter, genomflätade af slingrande me lonstänglar. Så ungefär föreföll mig hamnen, då vx anlände till Sidney. Hela svärmar af segel båtar samlade sig kring skeppet, jag sprang i en utaf dem och stod snart på stadens sto ra kaj. Der lågo förtöjda 20 till 307stor: skepp och tjogtals vagnar ilade fram och tillbak: med lastgodset. Ett par vagnar dragna a tio eller tolf sömniga buffeloxar, körde förbi lastade med ull; en smutsig karl med yfvig skägg sprang bredvid med piskan i hand ocl den svarta pipstumpen i munnen. Såväl der australiska pipan som den australiska piskar förtjena att med ett par ord omnämnas. Pipan kommer först. Snuggan har alls möjliga former och storlekar. Några äro ne. gerhufv uden med tvenne hvita tandrader, an: dra äro sirener, som framhålla sin mest presentabla hälft på piphufyudets framstycke och gömma den nedre med tång betäckta delen under röret; några äro turk-, andra rysshuf: vuden ; några houris, andra kej sarinnan Eugenie; några äro små som en fingerborg och andra stora som en gammal thekopp från Chelsea. Hvar och en har sin snugga, ifrån den lille skolpilten i bouseronne till veteranen, som kommit ut med en laddning förbrytare från England. Presterna skrifva sin predikan med pipan i mun; parlamentsmedlemmarna promenera på verandan utanför lagstiftande församlingens hus i Sidney med det svarta piphufvudet mellan tänderna. De cigarrer, som vanligtvis rökas, äro Manilla Cerutter, hvilka Lola Montez mycket berömde under sitt vistande i Australien; behöfs väl något bättre loftal? Och nu till piskan! Snärten består af en läderrem, skuren äf den del på djuret, som i lifstiden blef mest piskad, och med en silkessnärt flätad 1 ändan. En romantisk, halfgalen buffeldrifvare, som jag påträffade i Singleton, hade flätat en smäll af en bit från en silkesduk som hans kärasta en gång förärat honom. Men han dugar inte, sade han mig i förtroende, då vi sutto tillsammans vid ett krus öl, ty ni kan väl förstå, att, när djuren bli tröga och jag skall gifva dem en liten klatsch med piskan, hvarenda smäll kommer mid att tänka på Polly, och fan ta mig! om jag då kan slå till såsom jag borde. — Är Polly i Australien? frågade jag; — Ack nej! svarade han i en till hälften skämtsam ton, som dock hade en vemodig anstrykning, hon begråter mig vid den klassiska Isis?) — Är ni från Oxford? frågade jag. — Nej, inte alldeles, men jag tog min grad der för fem år sedan. — Läsen detta, i familjefäder! Hvilket praktiskt kommentarium till Geor