Göteborgsposten – 11 januari 1860, sida 3

RR pe AR VS Set ar vt PP fö va AAC UL UTI I BR AÄATL I U Lp las och arresteringar vidtogos. ms Skizzer från Australien. En i Australien resande Engelsman hai i en följd af skizzer lemnat en liflig och un derhållande skildring af landets natur, sam der rådande seder och bruk. Öfvertygade om att dessa pikanta utkast skola emottaga: med nöje af våra läsare, meddela vi här någr: utdrag: Det var vid frukostdags en varm och angenäm Decembermorgon, då våra långa oc dystra höjder ligga betäckta af djup snö, son Kate och jag kastade ankar i Port Jack son. Tusendetals gröna cicader afbröto tyst naden med sitt gälla pipande, under det de hoppade från gren till gren, för att skydd: sig mot de brännande solstrålarne. Det va tre eller fyra dagar före jul, men alla träder voro dock klädda med blad och alla buskarne med blommor. Det är är svårt att tala on hamnen Port Jackson, när man skall hålls sig inom gränserna för en lugn beskrifning Jag har talat med vidt beresta personer, både gammalt sjöfolk, som seglat på Rio Janeiro och unga turar, som gjort lustresor till Neapel, och alla äro ense derom att Sidneys hamn :i afseende på vackert lige, rymlighet och säkerhet är den första i verlden. Det är en hamn af ganska egen art. Höga, förvittrade klippor sträcka sig, bekransade af resliga, enstaka stående träd, längs efter stranden. medan vattnet delar sig i hundradetals strömmar och slingrar sig liksom Venedigs kanaler genom och rundtomkring den största delen af staden. Hvart man an styr sina steg, ser man ötverailt den blåa hafsbugten på atstånd skimra fram. Man ser den sträcka sig åt ett håll flere mil, tills den förlorar sig i skogarnes dunkla grönska, åt en annan sida kan man för den starka solbländningen knappast kasta ögonen ditåt. Här spetsar den ihop sig till tjockleken af en marmorpelare, som stödjer sig mot klippväggen, der vidgar den ut sig till en stor sjö med en skog af smärta master, hvilka resa sig i skarpa konturer mot himlen. På nästan hvarje altan i hela staden förfriskas det genom den brännheta atmosferen stirrande ögat af det svalkande luftdraget från hafvet. Man kan äfven följa med blicken flodens slingrande bugter flere mil ifrån staden. En af hans armar — och han är en riktig Briareus i afseende på armar — sträcker sig bort till Paramatta på ett afstånd af omkring 15 mil, och är enligt min åsigt den vackraste floden i hela detta Eden. Dess stränder ifrån Sidney till Paramatta äro bekransade med orangeträd, hvilka utsprida ett starkt och angenåmt doft öfver vattnet, och senom hvars löfhvalf den gyllne frukten glänser fram, lik ljusgula lampor. Täcka villor igga kringströdda längs stranden, medan här och der någon by med sina nätta stenhus, små trädgårdar och i floden utskjutande landningsbroar omgifver en liten kyrka med en in, kopparklädd spira, som reser sig djerft not himlen. Öfverallt i Hamnen sticka grönskanle holmar upp, liknande små feeriken eler fragmenter af en angenäm dröm. De irokantade med nedhängande buskar och ropiska vattenväxter, hvilka doppa sina brons