Göteborgsposten – 11 januari 1860, sida 1

mannens lif, hvilken vi fortfara att benämna khanen Deraf denne mans tillgifvenhet för honom. Tyvär var det tillgifvenheten hos en simpel själ, som va lika färdig att bevisa sin tacksamhet med att smickr: sin räddares passioner, som ett ädelt hjerta skull varit det, att leda honom på det rättas och sanna: väg. Fremmande som den unge mannen var för der europeiska verlden med dess bedrägerier, dess intri ger och passioner, är det icke underligt, om han : sin oerfarenhet fattades af svindel och lät leda sig a sin värdares råd, isynnerhet som denne tycktes vara serdeles väl underrättad om allt som rörde familjen Mowbray. Man hade ej väl fått veta furstens ankomst — hans stora rikedom hade naturligtvis blifvit högt uppdrifven af det beställsamma ryktet -— förrän den fashionabla verldens salonger genast öppnades, för att emottaga honom. De pärsfruar, som hade döttrar att gifta bort, spekulerade på honom som en god pris; de yngsta sönerna af familj och ruterna utan förmögenhet fingo ny kredit hos handtverkare och andra, då de skröto af att vara nära bekanta med honom; och han lyckades likväl undkomma såväl mödrarnes manövrer som spelarnes nät. Han tycktes på förhand gissa till allas önskningar. När han deltog i verldslifvet var alltid khanen vid hans sida Åtminstone i ett fall var denne mans erfarenhet ho. nom till nytta.