Göteborgsposten – 10 januari 1860, sida 2

samhet, utan i en väsendtligare mån utvidga densåmma. Obehöfligt är i detta hänseende, ehuru kärt för Revisorerna, att uttala den på en samvetsgrann pröfning grundade öfvertygelsen, att knappast någon inrättning, så väl i afseende på det goda ändamålet, som den förtjenstfulla organisationen, i samma grad som Räddnings-Institutet på Hisingen har anspråk på allmänhetens uppmärksamhet och rikliga gåfvor af frikostig välgörenhet. I sammanhang med frågan om önskvärdheten af en tillökning i barnens antal, kunna Revisorerna ej undgå att påpeka att det i sådant fall nödiga anställandet af en biträdande lärare skulle dels sätta Institutets nuvarande utmärkte föreståndare Larsson i tillfälle att längre uthärda i sitt lika maktpåliggande som ansträngande värf, dels ock medföra utsigten att med hans biträde och under hans ledning uppamma en honom någorlunda värdig efterträdare.