Göteborgsposten – 10 januari 1860, sida 1

I Bologna liksom i Modena, Parma oc Florens, är det således mindre de förra herr skarnas myndighet, än Österrikes inflytande som tillintetgjorts genom det olyckliga sätt hvarpå furstarna hade förbisett sina skyldig heter mot Italiens folk. Det hade visserligen varit högst önsk värdt, om det, som fallit genom en reaktior af den så länge qväfda nationalkänslan, åter hade kunnat upprättas under garantier för utlofvade reformer. Då Frankrike arbetade derpå, förblef det troget sin hofsamhetspolitik. ) Men ville Frankrike gå längre, ville det nu vända mot italienska tolket de segerrika bajonetter, som för ett halft år sedan skyddade det emot Österrike, så skulle det handla i öppen strid mot alla sina principer. Ingen förnuftig menniska skall gifva det ett så dant råd. Men om Frankrike icke kan intervenera, så låt Österrike göra det! Så säga anhängarna af den främmande interventionen i Italien. Vi skulle ha utsatt oss för alla vexlingar i ett stort krig, vi skulle hafva vunnit fyra segrar, förlorat 50,000 man, bortkastat 300 millioner, skakat Europa i dess grundvalar, och allt detta för att Österrike dagen efter freden åter skulle bemäktiga sig det välde på halfön, som det utöfvade dagen före sitt nederlag! Magenta och Solferino skulle alltså vara endast trofeer för samtiden! Våra soldater skulle hafva gjutit sitt blod för blotta äran! Det franska hjeltemodet skulle vara utan frukt! Nej, nej! den franska politiken företer hvarken sådana motsägelser eller sådana svagheter. Österrikes välde i Italien har sett sitt slut! Detta är det stora, genom freden i Villafranca stadfästade resultatet af vårt fälttåg. För att Österrike äfven framgent skulle kunna marschera till Florens, Parma, Bologna, måste man antaga, att det besegrat oss. Görom dess lojalitet och sunda förstånd den rättvisan, att det icke har några sådana anspråk; och de, som i Frankrike hafva sådana anspråk, glömma både hvad våra grundsatser ålägga oss och hvad vår ära förbjnder. Våra grundsatser ålägga oss att öfverlemna Italien åt sig sjelft och bära aktning för den politiska sjelfständighet, som vi hafva återgifvit det med vilkor att bringa dess rätt i öfverensstämmelse med den europeiska jemnvigten. Vår ära förbjuder oss att medgitfva Österrike den rått ill väpnad intervention, som vi icke medgifva oss sjelfva. Således kan Frankrike icke intervenera ör återställandet af påfvens verldsliga makt Romagna, ej heller tillåta, att Österrike använder våld för att tvinga befolkningen der, wvarest Frankrike nekar sig sjelft rättigheten utt bruka våld. Om hvarken Frankrike eller Österrike ntervenera, hvilken är då den arm, som åter ingar Romagna till lydnad? Kanske en itaiensk makt? Blott en enda kunde öfvertaga lenna roll: Neapel. Men är detta möjligt? Jet behöfver alla sina krafter för att besvärESR V-————L ——LL