Göteborgsposten – 9 januari 1860, sida 1

EEE FF— skulle begagna sig af sin ifrågavarande i Nor ge så opopulära rättighet. Våra bröder pi hinsidan fjellen ha hvarken sett till höger el ler venster, utan med detta fornnordiska trots som karakteriserar detta för sin unga frihe svärmande folk, satt yxan till roten för at ur sin Grundlov borthugga det stadgande, som onekligen förekom en smula exotiskt och mal placeradt der det stack fram bland alla desss paragrafer, som andas den fullkomligaste folk: frihet och det afgjordaste nationella oberoen. de. Men å andra sidan förekommer det ogs som om storthinget icke vid beslutets fat tande öfverskridit sina konstitutionella rättigheter. . s Norska Grundlovens 112 g säger: , Viser Erfaring, at nogen Deel af denne Kongeriget Norges Grundlov bör forandres, skal Forslaget derom fremsettes paa et ordentligt Storthing og kundgiöres ved Trycken. Men det tilkommer först de nieste ordentlige Stor thing att bestemme om den foreslaaede Forandring bör finde Sted eller ei. Dog maa saadan Forandring aldrig modsige denne Grundlovs Principer, men alene angaae Modificationer i enkelte Bestemmelser, der ikke forandre denne Constitutions Aand, og bör to Trediedele af Storthinget viere enige i saadan Forandring. Grefve Anckarsvärd har på riddarhuset förklarat att han anser den nu ifrågasatta förändringen strida mot Grundlovens Principer og Aand, men icke anfört ett enda skäl till stöd för denna egendomliga åsigt. Ett sådant torde äfven vara svårt att finna, om man också söker derefter med lykta och bloss, då det tvärtom icke kan vara något tvifvel underkastadt att stadgandet om ståthållareskapet strider mot denna verkliga republikanska och ultranorska konstitutions anda på ett sätt, som tydligen visar, — hvilket äfven historien bekräftar, — att det influtit i Grundloven emot det overordentlige storthingets vilja, hvilken, tack vare den svenska regeringens beskedlighet, gjort sig gällande i de öfriga paragraferna. — Eller är det möjligt att påstå att det harmonierar med den Grundlovens andå, som bestämdt uttalar sig i nedanstående paragrafer: S 1. Kongeriget Norge er et frit, selvstendigt, udeleligt og nafhendeligt Rige, forenet med Sverrige under een Konge. Dets tegieringsform er indskrenket 0g arvelig monarkisk. 42. Angaaende de nermere Bestemmelser, som ere nödvendige i de i SS 39, 40 08 41 anförte Tilfeelde, toreslaaer Kongen for nieste Storthing i Norge og Rigsdag i Sverrige en Lov, bygget paa Grundseetninsen om fuldkommen Lighed imellem begge Rigerne. 8 92. Til Embeder i Staten maae alene idnevnes de Norske Borgere, som bekjende sig il den evangelisk-lutherske Religion, have ;voret Constitutionen og Kongen Troskab og ale Landets Sprog, samt etc. Dog kunne Fremmede beskikkes til Leerere ved Universitet nn nen on mem emse em