Göteborgsposten – 7 januari 1860, sida 1

nom vår skärgårdsflotta och landstiga på vår istra kust, kunna möta honom med något hopp om framgång (isynnerhet då enligt våra daars krigskonst massorna göra så mycket) ned vårt ringa antal? Af fästningsgarnisonen kunna vi egentligen ej ha någon hjelp att vänta, ty den kan af fienden sysselsättas med en ringa belågringsstyrka nog, under det han med sina förnämsta trupper tränger allt djupåre in i landet, drifvande framför sig en utmattad, ringa trupp, hvilken visserligen skall strida med den ihärdighet och det mod, som en sann fosterlandskärlek alltid ingifver, men dock slutligen skall duka under, blödande och trasig, utsvulten och döende, såsom det en gång skedde våra för sin sjelfständighet likaså med lejonmod kämpande finska bröder. En befästad plats kan väl gifva 1,000 man samma styrka som 5,000, -— men fistningen behöfver ock oundgängligen hela tiden och uteslutande dessa 1,000 man, och fienden skulle derföre, såsom vi sagt, kunna marschera, endast mötande ett svagt motstånd, genom landet, medan våra trupper stå och se på, gömda bakom bastioner och vallar? Det måste derföre vara bättre, att genast möta fienden öppet på fältet och der våga en dust med honom, innan han ännu hunnit komma i ordning, än att stå gömd bakom förskansningar, medan han drager till sig förstärkningar och blir i tillfälle att utveckla sin styrka. I våra dagar gör man ej en invasion i ett land så tyst och hemlighetsfullt som det kunde gå an förr. Nowvexlingar måste försiggå, ty det finnes ingen regent så enväldig, att han ej måste böja sig under folkrätten och opinionen, telegraferna arbeta och hela vårt land kan ha i tid fått ett gif-akt att samlas och genast ställa sig till motvärn mot fienden. tt är dock ovilkorligen nödvändigt för detta ändamåls vinnande: snabba och raska kommunikationer ini landet, så att våra olika provinsers kontingenter kunna i största hast samlas på en viss hotad punkt. Jernvägar äro således nödvändiga. Men dessa kosta penningar; vårt land skall ej kunna, skuldsatt som det redan förut blifvit för upphjetpandet af sina olika näringar, förmå anlägga både en stor och dyr bar gränsfästning (ty det blir Stockholm på sätt och vis) och ett jernvägsnät. Vi ha sökt visa onyttan af den förra och i korthet fördelen af det senare; hvarje skilling som från. tages detta, för att slösas på en onödig fäst ning, är således bortkastade penningar, hvilket våra vällofliga ständer borde noggranni besinna. Som dock en fästning kan vara af nytta ini ett land, för att tjenä som operationsba sis för landets trupper, och denna punkt stål i nära samband med vårt nationalförsvar, skol: vi en annan gång yttra några ord om central försvaret.