Göteborgsposten – 5 januari 1860, sida 2

nom inträda i stugan med en missnöjd mine. Äro korna sjuka? — Åhnej, det är återigen den fördömda pojken. — Harry? — Ja; han vill lära sig grekiska; han säger, att han vill det och han har plågat mig en lång stund med begäran, att jag skall gå och tala med kyrkoherden derom. Om förpaktaren icke sagt åt sin hustru, att brorson uttalat de orden, som gjorde hans beslut oåterkalleligt, så skulle hon kanske sökt att rubba honom i hans föresats. Men som hon väl visste, att detta nu skulle vara onödigt, så började hon genast biträda gossens önskningar. — Min gubbe, sade hon, jag kan ej inse, hvarför Harry icke skulle lära sig grekiska, om det kan roa honom. Willis son lärer sig ju att spela fiol och vi kunna lika gerna ha råd att bestå oss denna utgift som han. Dessutom skall det kanske muntra oss under de långa vinteraftnarne. — Det är nog troligt, ehuru jag icke precist vet hvad den der grekiskan är för slag; men jag förmodar att det inte kan vara något ondt, ty då hade väl inte pastorn lärt sig det. Om han måste lära sig det, så skall han lära sig det; men fan ta mig om jag vill be pastorn derom! Mistress Ashton teg försigtigtvis, emedan hon icke ville kompromettera sig med en bestämd åsigt, innan bon rådfrågat sin brorson om saken och fått