Göteborgsposten – 5 januari 1860, sida 1

— Nå, jag då? Är inte jag också gentleman? inföll djerft Henry Ashton. — Nej, svarade den lille herrekarlen, du går blott i byskolan, då jag återigen har enskild lärare; du lärer endast läsa och skrifva, jag studerar både grekiska och latin. — Göra latin och grekiska en person till gentleman? — Javisst. — Då vill jag också lära mig det. — Det är omöjligt, utropade den unge Impey med en triumferande mine. Det finns ingen i hela byn, utom den gamle pastorn, herr Orme, som kan undervisa dig i dessa saker, och han tager icke emot några elever . . . han är tillräckligt rik derförutan. Pappa ville att han skulle taga mig, men han vägrade. — Kanhända behagade du honom inte? sade Harry naivt. — Jag är viss om att du ej skall behaga honom mera, svarade domarens son. Pappa sade, att han aldrig tyckt om annat än beckasiner. — Han tycker då om beckasiner! utbrast förpaktarens nevö; då är jag säker om att han skall lära mig både latin och grekiska. Och han aflägsnade sig tankfull, utan att afvakta slutet på leken. — Hvad står på, min gubbe? frågade gumman Ashton sin man, då hon vid aftonvardsdags såg ho