Göteborgsposten – 5 januari 1860, sida 1

Jernvägslånet. Ehuru man under denna riksdag synes hafva skäl att vänta en stark opposition mo alla anslag af offentliga medel, som icke är absolut nödvändiga, synes man till all lyck: vara ense derom att de med sådan framgång påbörjade Jernvägsarbetena böra med all kraf fortsättas. I fråga om de nya bansträckningar nas riktning och den ordning hvari arbetena p: dem skola utföras, komma helt visst mång: och långa tvister alt ännu utkämpas; men in gen lärer finnas, som bestrider att penning till dessa lika kostsamma som nyttiga företag mäste till allra största delen, om icke helt oci hållet, anskaffas genom lån på utrikes ort Konjunkturerna äro nu efter utseendet ovanligt gynnsamma för dylika lånetransaktioners uppgörande på jemförelsevis billiga vilkor Det måste följaktligen vara af yttersta vigt att rikets nu församlade ständer göra hvad på dem ankommer att underhandlingar on det nödiga lånebeloppet om möjligt nu genast må kunna öppnas. Herrar Sven Renström och Kontraktsprosten Almqvist hafva också den 28 sistl. Dec., den förre i Borgareståndet, den sednare i Presteståndet, föreslagit att Statsutskottet borde uppmanas att ofördröjligen och i första rummet behandla den delen af Kongl. propositionen rörande Jernvägsbyggnaderna, som handlar om nödiga medels anskaffande. I båda stånden godkändes detta förslag med stor pluralitet derjemte och man synes hafva all anledning till den förmodan att äfven de två öfriga riksstånden åtlyda Presteståndets inbjudning att om samma beslut sig förena. Man synes i följd häraf kunna hoppas en någorlunda skyndsam beredning af denna vigtiga fråga. Något skäl till dröjsmål kunna vi ej heller inse. Visserligen kan mycket tvistas om lånesummans storlek; men det kan icke skada om man tager något mer än man framdeles kommer att behöfva, endast man är säker om att irgen brist behöfver uppstå. Naturligtvis behöfver man ej på en gång indraga större del af det beslujade lånet än behofvet för närmaste tiden fordrar, så vida som man ej, hvilket är ganska sannolikt, finner det vara fördelaktigast att genast indraga allt. Man måste ovilkorigen betagas af häpnad och bekymmor, då nan gör sig närmare reda för landets stora skulder till utlänningarna, särdeles genom iypotheksföreningarnas oupphörliga lån på de värdaste vilkor. Huru godt vore det icke mm staten, som ovilkorligen måste ha bättre credit än de många med hvarandra konkur:erande hypotheksföreningarna, ännu en gång, iksom vid förra riksdagen trädde emellan, ;ch tills vidare med de till framtida j jernvägsurbeten anslagna medlen understödde de näingsidkande klasserna, hvilka, skuldsatta som le äro, måste gå en ekonomisk ruin till möes, ifall de beröfvas möjligheten att på rimiga vilkor omsätta sina lån. I alla händelser näste penningar skaffas att inbetala det dryga 2:millionerslånet, i den mån det förfaler, så vidt som det ej kan på en gång inlörr