Göteborgsposten – 4 januari 1860, sida 2

lInära synonymt med en krigsförklaring. I montesiska partiet icke ligger på latsidan, och Itioner till förmån för anslutningen till SardiInien. Tillochmed i Mailand arbetas härför och Iman har på flere valmöten högt förklarat, att Iman endast skulle rösta på kandidater, hvilka vilja kämpa i det yttersta för anslutningen till I Piemont. han vågar stå fast vid sina satser. Constitutionnel af d. 29 Dec. innehåller ett svar till ! biskopen från en katolsk journalist, som man antager vara Lagueronniere, h. est Lud-1 vig Napoleon. På couren nyårsdagen yttrade kejsaren, såsom vårt gårdagstelegram redan nämnt: jag känner mig synnerligen lycklig af att i dag kunna erinra er om, det jag städse aktat erkända rättigheter. Att under dessa ord ligger en mening är visst, ty nyårsdagen har blifvit en historisk dag för den franske envåldsherrskaren; och hela Europa lyssnar då med stum bäfvan till de ord, som kunna slippa fr an mellan hans läppar. Men hvilken mening? Är det folkets erkända rättigheter att sjelfva välja sin styrelse eller monark, till följd af hvilka rättigheter kejsaren sjelf just blifvit vald, såsom åtminstone han sjelf städse velat låta påskina? Eller är meningen furstarnes rättigheter (lika med Österrikes), erkända på WW ienerkongressen 1815? De närmaste dagarne skola afgöra det. Nekas kan emellertid icke att det är, att lägga sina ord väl. Alla politiei ha med spänd väntan afvaktat den mäktige mannens nyårshelsning till hela verlden. De ha fått del af densamma — men stå der ännu lika kloka. — Ett annat yttrande af kejsaren vid samma tillfälle är: Mitt ständiga mål skall, såvidt på mig beror, vara att öfverallt återställa förtroendet till fr eden. Det skulle kunna låta höra sig, om man ej vore så van vid att alltid höra dessa fredsförsäkringar ur den mans mun, som sjelf ironiserande gjort uttrycket Vempire cest la paix hardt Från Mellanitalien förljudes, att det pieatt man snart kan vänta sig nya manifestaDe franska tidningarne hafva blifvit, säges det, oflicielt anmodade om att låta frågan Jom Suezkanalen hvila. Engelska tidningen Daily News innehåller följande korrespondens från Turin af den 119 Dec., hvilken kan anses vara ganska uppIlysande i afseende på politiska situationen vid sardinska hofvet, i afseende på kongressen: Grefve Cavour har alltifrån början ihärdigt lyrkat, att de grundsatser måtte noga bestämmas, efter hvilka han skulle uppträda på konlgressen, men att han äfven måtte befullmäkI tigas, att under kongressens lopp modifiera Idesamma efter sin egen uppfattning af saken. IHan begärde vidare, att hans verksamhet icke I måtte förlamas och begränsas genom hemliga loch icke-officiela inflytanden, d. v. s. genom I kejsarens och Viktor Emanuels enskilda brefvexling, såsom förut flera gånger varit fallet. Han ansåg en sådan korrespondens, I hvilken ibland kan vara politisk, men ibland äfven opolitisk, alldeles oförenlig med konstitutionella grundsatser och med det ansvar, han sjelf står i begrepp att åtaga sig. Man har ännu icke alldeles kommit öfverens i denIna kinkiga punkt, men landets och hela Ita, Iliens önskningar väga så mycket, att tvenne c Iaf ministrarne förklarat sig vilja taga afsked, lom Cavour ej reser till Paris. Senare unr Å , N t a 0 derrättelser gifva, såsom vi veta, vid handen, att Cavour blifvit officielt utnämnd. Således kan man taga för afgjordt, att Viktor Emanuel, till sitt och Italiens bästa, gått in på Cavours fordringar; ty säkerligen är han den elsom bäst vet och känner, huru det bör ord. nas till deras fromma, som saken egentligast Times innehåller en bitande artikel om spansktmarockanska kriget, hvilket liknas vid korstågen. Tidningen far isynnerhet ut mot ODonnel, den nye korsfararen, som nu :i flera veckor stått i spetsen för 40,000 kristna RER Mr KKR KRK RKRKERTKKKKXKXKX—XEXRXRXRXXRERERKRKERK—RKERKKRRRRRRKRRRRRSRRRK——————— rI handen i betslet och tryckte med den högra till