Göteborgsposten – 4 januari 1860, sida 1

Göteborg, d. 4 Januari 1860. Vägarna på Stadens område. Den regniga väderlek, som rådt här alltsedan Julhelgens början och som redan utplånat alla spår af den tillstymmelse till äkta nordisk gammaldags vinter, som närmast föregick densamma, har i mer än vanlig grad gifvit anledning till sorg och förundran öfver det dåliga skick, hvari stadens samtliga vägar, med högst få undantag, ännu befinna sig. Detta gäller till och med om den nya Allens sidogångar, hvilka visserligen borde vara så inråttade att man i alla väder kunde vara befriad från obehaget att der vandra i smuts, om man också någon gång under vintertiden fick nöja sig med snöslask eller halka. Att målet kan vinnas, äfven utan alltför stora uppoffringar, visa många exempel. Allmänna vägen i Majorna, omlagd under ledning af Stadsbyggmästaren I. J. Strömberg, kan vara en föresyn, der fråga är om körvägar; hvad gångstigar angår, kan man se på den af samme man utförda planeringen af Domkyrkotorget. En sak torde man numera hafva lärt sig att hvarken lera, fin ballast eller stora kullerstenar duga till väglagning; samt att till och med godt grus och slagen sten förlora sitt värde, om noggrann sortering och omsorgsfull harpning försummas. Att vägar och stigar, i första rummet och innan något annat företages, böra behandlas som en stenlagd gata eller ett golf, d. v. s. att smutsen bör undanrödjas, synes deremot vara en alldeles obekant sak. Man tyckes inbilla sig att det gör det samma, om aldrig så mycket gyttja och smuts ligger qvar på vägen, endast något väglagningsämne utbredes deröfver. Man inser icke, att det ligger i lerans natur (och landsvägssmutsen består väsendtligen af lera), att den, så vidt som kälen når, till slut kommer ofvanpå, medan allt som varit egnadt att bilda en god väg, sjunker ned till bottnen. Vill man deremot endast beqväma sig till att, helst under våt väderlek, fullständigt bortföra all smuts, skall man, der vägen icke är hvad man kallar bottenlös, endast behöfva att med godt väglagningsämne, slagen kantig sten af likformig storlek eller groft grus, fylla alla ihåligheter, för att, oftast med ganska ringa både besvär och kostnad, få en god väg. Af största vigt är emellertid också att bereda ett fullständigt-aflopp för vattnet, så att det icke blir stående på vägen. — Ett stort hinder för en genomgripande förbättring af stadens samtliga vägar ligger visserligen deri, att landeriägare och arrendatorer af stadens jord äro betungade med skyldighet att sjelf underhålla sina vägar. Någon auktoritet måtte dock väl finnas, som har rätt (och i följd deraf också skyldighet) att utöfva en kontrollerande uppsigt öfver sättet hvarpå ifrågavarande åliggande fullgöras. Länge skulle det icke dröja, om någon