Göteborgsposten – 3 januari 1860, sida 1

— Sätt er, Jarmy, sade han och pekade på er stol, och berätta mig hvad som skett. — Har ni nyligen fått något bref från min älskade unga fru, er syster? frågade hon. Med darrande hand undersökte sir William nu i hast en mängd bref och tidningar, som lågo i en hög på bordet. — Nej, sade han, jag ser inte till något sådant... Vänta, se här är ett, som har Indisk poststämpel... Men det är icke min systers stil, tillade han och flyttade lampan närmare för att granska utanskriften, — Har ni betraktat sigillet, sir William? frågade den gamla hushållerskan med denna förtroliga ton, som hennes långvariga och trogna tjenster berättigade henne att taga. Baroneten vände på brefvet och såg att det var försegladt med svart lack. — Lemna mig, sade han med bruten stämma; jag skall genast ringa på er; men det är bäst, att jag blir ensam, medan jag läser detta bref. Den goda qvinnan aflägsnade sig, man läste ömhet och deltagande i hennes ansigte; hennes pröfning var slutad, baronens skulle nu börja. Han bröt med darrande hand sigillet. Brefvet var från hans svågers ombud i Indien och underrättade honom i den vanliga kärfva handelsstilen, att sir Aubrey de Vere och hans hustru båda bortryckts utaf en af dessa häftiga och för Österländerna så vanliga