Göteborgsposten – 2 januari 1860, sida 1

Deremot andra sig högt opponera, Talande vackert om furstarnas rätt. Deras förtjenster och dygder m. m. Puffande för dem på tusende sätt. Puffande genom diner, supåer Saken ur fläcken dock allsicke går; Hvar och en blifver vid sina ideer. Frågan, som sagdt, blir ej afgjord i år. England och Frankrike ämna bekriga Brodren till solen och månens kusin. Ej har jag skäl att för eder förtiga Att det blir himmelske kejsarns ruin. Ren i Marocko en här af spaniorer Slåss med arffienden just med besked. Följden af kriget för dem och the mohrer Skall dock bli mansspillan, kostnad — och fred Tyskarna skola för enheten svärma, Sitta och braska med altdeutscher kraft, Röka och dricka och låterna härma Efter de hjeltar Germanien haft. Sedan fru Svea mottog till kongressen Så helt oväntadt en invitation, Åter hon tänkt sig tillhöra noblessen; Länge får hon dock ej bli i den tron. Snart nog hon finner att hennes finanser, Om ej de uslaste just i vår verld, Dock ej medgifva rätt många depenser Grundade endast på lyx och på flärd. Framåt hon skrider, men just som en snäcka, Trotts de otåliges klagan och knot. Detta hos ingen förundran bör väcka; Riksdagen sjelf är en black vid dess fot. Icke Sibyllan sig mer detaljeradt Utlät om hvad som oss året beskär. Säkert i ungdomen ren hon proberat, Hvilket slags spådom den klokaste är.